Reseanalys

Har haft lite problem med att gå vidare med bloggen. Men har fått bra tips och råd från andra bloggare! Tack så mycket! Det bästa tipset är att helt enkelt bara skriva. För texter på en blogg är det viktigare att de är kontinuerliga än håller god kvalitet. Det bär mig dock emot att inte tänka på kvalitet, så jag hoppas ändå kunna prestera bra texter här.

Nåväl, till saken. Jag har nu haft tid på mig att mer fundera på den efterlängtade resan så här i efterhand. Blev det som jag ville? Gjorde vi allt som jag hade planerat? Blev det lyckat? Finns det fler saker att se – eller har jag klarat av Florens nu? Vad har jag tagit med mig hem?

Jo, resan blev som jag ville, vi gjorde nästan allt jag hade planerat, och det var absolut en lyckad resa. Det blir säkert fler resor till Florens, men naturligtvis vill jag då att det ska bli helt annorlunda.

Det jag saknade denna gång var mycket känslan som jag fick första gången jag var där, känslan av vår i luften och att se hela staden i detta skimmer av vårflor, blommande buskar och träd av alla de slag. Nästa resa dit blir helt klart på våren, för att se om den här känslan av vår som inte riktigt tillåts i Sverige vis den tiden på året, går att få åter.

Annars kan jag komma lite senare, när det faktiskt är vår i Sverige också, för att se den fantastiska iristrädgården (ligger precis bredvid Piazzale Michelangelo) i blom. Nu var den stängd, eftersom allt redan var överblommat. Irisen hör ganska starkt ihop med Florens, dessutom. Den ingår i stadsvapnet, och flera trädgårdar innehåller iris. Jag hittade faktiskt en i blom i Bardini-trädgården när vi var där!

Iris i staden Florens stadsvapen (här fotograferad på Palazzo Vecchio) och den enda blommande irisen i Florens, hittades i Bardini-trädgården.

Den här gången prioriterade jag inte heller familjen Medicis gravkapell, som ligger separat från deras familjekyrka San Lorenzo. Det var en för dyr entrébiljett, samtidigt som jag vet att de intressantaste Medicéerna ändå inte har de praktfullaste gravarna. Dessutom var Biblioteca Mediceo Laurenziana stängt på grund av reparationer, så Michelangelos berömda trappa gick inte att se. Utöver detta finns dessutom flera Medici-villor ytterligare att beskåda, samt att se den första Etruskiska byn Fiesole och inte att förglömma: för mycket pengar och ordentlig förbokning, kan man få gå i Vasaris korridor över Arno!

Så, massor mer finns att se och uppleva. Florens är på intet sett avklarat. Självklart finns massor av andra platser jag vill besöka, men det lär absolut bli Florens fler gånger.

Så, vad har jag då tagit med mig hem? Den svåraste frågan, men också det som får mig at vakna om nätterna och le. Jag har fått med mig minnen om renässansskatter, och genom dem en mycket starkare känsla för tidsperioden. Den florentinska renässansen, som var så levande för mig mellan 1994 och 1999 har jag fått tillbaka, och det är mer spännande än någonsin! En och annan av de mest intressantaste historierna lär hitta hit till bloggen, också.

Palazzo Medici fotograferat från katedralens kupol.

Symbol för allt det jag tagit med mig hem, får bli väggmålningarna i kapellet i Palazzo Medici. Jag har sett så många bilder av dessa frescomålningar, i sin helhet, och i detalj. Men nu äntligen har jag sett originalet. Och originalet är så oändligt mycket bättre än alla bilder. Färgerna var helt otroliga, av någon anledning blir alla bilder så bleka, inte ens de på Palazzo Medicis hemsida är tillräckligt bra. Fotografering förbjuden – jag har inga egna bilder att jämföra med heller!

Men jag har sett dem, och minnet av den djupblå färgen finns nu för alltid med mig!

Reseberättelse

Jag är en jädra latmask, men här kommer äntligen en reseberättelse över vad vi tog oss för under den efterlängtade Florenssemestern. Den är inte så kort som jag skulle vilja…

Söndag 29 juli
Vi flög tidigt från Landvetter och kom till Florens kl 10.30. Vi möttes av Nic och hennes far G, som tog oss till Piazzale Michelangelo och en första utsikt. Sedan åkte vi till den närbelägna kyrkan San Miniato. Därefter försökte vi checka in på hotellet, men eftersom rummet inte var tillgängligt redan på förmiddagen lämnade vi bara väskorna där innan vi åkte hem till Nic för lunch. Där blev det god pasta med zucchini och en hel del samtal, gåvoutbyten och allmänna bekantanden. Det var sista dagen på utställningen Cèzanne en Firenze, så vi åkte in till stan och kollade in florensägda målningar av en fransk konstnär. Lite bizarrt, men jag fick se Palazzo Strozzi, så det gjorde inte så mycket. Framåt kvällen checkade vi in på hotellet och gick tidigt till sängs, eftersom vi varit uppe redan kl 4 för att hinna till flyget.

Första utsikten, kupolen syntes till och med från flyget.

Måndag 30 juli
Måndagar håller alla museer stängt, så vi satsade på kyrkor istället. Vid halv nio träffade jag och Mr Emerson enligt överenskommelse Nic utanför ingången till katedralen, (Il Duomo, Santa Maria del Fiore, kärt barn). Vi skulle klättra upp hela vägen upp till kupolen, för att jag nyligen läst en bok om hur arkitekten Brunelleschi byggde den. Det var svårklättrat bitvis, men en fantastisk utsikt och enormt att inse att hela kupolen var byggd med handkraft på 1400-talet. När vi kom ner var det en enorm kö för att få gå in i själva kyrkan, så vi väntade med det. Istället gick vi till Palazzo Medici, där jag fick se den vackra målningen i kapellet. Här har mina Medicéer bott!!! Därefter gick vi och åt lunch (pasta) och sedan gjorde vi ett nytt försök att gå in i katedralen, vilket gick bra (endast fem minuter i kö). Efter katedralen gick vi in i batisteriet, dophuset som ligger separat från kyrkan. Sedan var vi så trötta att vi begav oss till hotellet. Efternågon timmas vila gick jag och Mr Emerson ut för att äta kvällsmat, och jag gjorde då dumheten att ta på mig högklackat som jag gick hela vägen in till stan med. Detta resulterade i massor av blåsor på fötterna.

Utsikt från kupolen.

Tisdag 31 juli
ONT i fötterna, men jag stretar vidare. Dagens höjdpunkt var konstmuseet Uffizierna, ett av världens äldsta konstgallerier. Är såg vi Sandro Bottichelllis mästerverk, porträtt av familjemedlemmar ur Medici-familjen och massor av andra renässansskatter. Helt fantastiskt. Vi inhandlade lunch på ett ”bageri” (inte kak- och brödbageri, utan pizza- och pirogbageri) som vi åt på Piazza Republica. Därefter visade Nic oss den mycket trevliga glassbaren GROM som gör sin glass själva, mm god… Jag velade hela dagen om vi skulle gå in i Medici-gravkapellet i San Lorenzo-kyrkan, som var familjen Medicis egen kyrka (ligger ett stenkast från deras palats). Men jag nöjde mig med att gå in i enbart kyrkan. I kyrkan låg dock Cosimo den äldre bgrevd (mitt framför altaret! Mycket romantiskt att stå brud över förfaderns grav!), så jag fick se en grav i alla fall. Inredningen i San Lorenzo låg mer åt det barocka hållet, jämfört med katedralen, med familjen Medicis pillervapen överallt. Till kvällen var vi hembjudna till Nic igen (pasta) och hämtades på hotellet. Vi tog dock en tur till Forte de Belvedere innan och såg solen gå ned över Florens. Hemma hos Nic slappnade jag av i min ondaste fot så mycket att jag knappt kunde ta mig in på hotellet sedan. ONT!

Cosimo den äldre som staty utanför Uffizierna.

Onsdag 1 augusti
En fot är nästan helt läkt, den andra gör mycket ont, jag haltar hela dagen. Dagens uppgift var i alla fall Palazzo Pitti med tillhörande park, vid namn Boboliträdgårdarna (som jag nämnt tidigare). Vi var självklart mest intresserade av trädgårdarna, så därför köpte vi bara en delad biljett, som förutom parken också gav inträde i delar av palatset. Parken var stor och bitvis lite förvuxen, men det som slår en Svensk turist är bristen på vatten: allt är dammigt och gräsytorna är brunbrända. De hade en utställning om antika trädgårdar som inte var så fantastisk för mig som läst trädgårdshistoria, det roligaste var att de utnyttjade att Boboli är så stor, så de hade byggt upp två exempelträdgårdar med tillhörande växtmaterial! Intressant! Medhavd mat intogs i Boboli. Vi gick igenom kostymmuseet (Ja! Några få renässansdräkter fanns det!) och porslinsmuseet samt tog en kik i den konstgjorda grottan (hoppade över Silvermuseet som också ingick i vår biljett) innan vi fortsatte till nästa trädgård. Det var Bardiniträgården, som sluttar brant ned mot floden Arno. Det häftigaste med denna trädgård var terrasseringarna och det perpektiv de där fått till (se bild). Vi åker med Nic och hennes far och handlar på Coop! Ja, det finns i Italien också! Trött Lucy Honeychurch ägnar kvällen åt att på hotellrummet läka fot, skriva vykort och titta på CNN.

Siktvy från Boboliträdgårdarna.

Torsdag 2 augusti
Utflyktsdag! Mina fötter gjorde bara lite ont. Vi började urtidigt, så tidigt att hotellfrukosten inte ens hade hunnit serveras än. Men i och med besöket på Coop dagen innan var vi förberedda med lite egen frukost. Vi blev inlastade i bilen av Nic och hennes far, och färden bar av i rallystil med första stopp staden San Gimignano. Liten stad med fulländad utsikt över det Toscanska landskapet, och fullt av medeltida försvarstorn. Sedan fortssate vi mot Sienna, med en liten avstickare till Monteriggioni, som vi dock inte stannade vid, endast tittade på från bilen, eftersom stadens stora stolthet är den omgivande försvarsmuren. Äntligen Siena! Vi åt 2nd breakfast (jag fick dricka te!!!) på ett bageri (kakor, mackor och bröd, inte pizza) och besåg det stora torget, det gamla regeringspalatset, berömd fontän och den översmyckade katedralen. I ny rallyfärd bar det så av till Pienza där vi skulle äta lunch (bord beställt – pasta åts) innan de stängde. Vi blev åksjuka, men maten var god. I Pienza tittade vi på katedralen och utsikten. Ny rallyfärd, men nu mot Montepulciano. Där såg vi den mycket vackra renässanskyrkan innan vi tog oss in i själva staden. Där blev det katedral, utsikt, vinkällare. Vi var urtrötta och ville åka hem, men Nic ville absolut att vi skulle se skogen kring Vallombrosa innan vi åkte hem, den låg ju ändå på vägen. Dock sa de inget om att vägen dit var enormt kringelkrokig, och eftersom allt gick i rallyfart fortfarande blev vi MYCKET illamående. Vi fick ta paus, och våra nu lite paffa guider fick i mer maklig takt ta oss tillbaka till hotellet. Det var synd, för skogen verkade vara riktigt intressant, med hela partier bestående av enbart äkta kastanj (släng hästkastanjerna i väggen!). Väl på hotellet var det bara sängen som gällde för mig.

Bild på duschande duvor på torget i Siena

Fredag 3 augusti
Jag sov i elva timmar. Mycket välbehövligt. Har nog aldrig varit så trött och illamående förut. Nåväl, fötterna mådde i alla fall bra denna morgon. När vi väl hade gått upp ringde vi efter skjutsen (Nic och hennes far) som nu tog oss till två Medici-villor: Villa la Petraia och Villa di Castello. Familjen Medici och desras släktingar måste ju ha sommarvillor att dra sig tillbaka till! Det finns ett otal Medici-villor, och dessa är endast två i mängden. Fördelen är dock att de numera ligger i Florens och inte utanför och att det inte är så långt emellan dem Utmärkt för släktingar som vill hälsa på varandra under semestern alltså. Huvuduppgiften var dock att beskåda trädgårdarna, även om de förändrats ordentligt sedan 1400- och 1500-talen. Mycket spännande fanns det, på Villa di Castello fanns en mycket rik samling av citrusplantor i kruka bland annat. Där fick vi dock inte beskåda själva villan, men det fick vi på Villa la Petraia. En rultig italiensk tant gick före igenom villan, medan vi besökare fick beskåda under tystnad. Här gavs också exempel på språkkomplikationer (som vi dock löste). Rultiga tanten pratade italienska med Nic, Nic översatte till engelska och jag som svenska fick översätta till franska, eftersom det var ett franskt par med under rundvandringen. Jag älskar Europa och alla våra kulturella skillnader!!! Efter villabesöken (medhavd mat till lunch i Villa di Castello medan det faktiskt regnade! Vi delade en trappuppgång med en staty av en satyr) åkte vi till Essalunga, en stormarknad. Här handlades det friskt av vin och pasta, presenter och för eget bruk. Efter en vilopaus på hotellet gick Mr Emerson och jag ner mot det mer moderna Florens för att äta kvällsmat (pasta) och köpte frimärken. Eftersom kvällen var ung försökte vi leta upp den utmärkta glassfabriken GROM igen, men misslyckades och fick ta en annan Gelateria istället. Promenaden in till centrum var dock helt otrolig, med solen dalande ned över Ponte Vecchio…

Villa di Castellos citrusträdgård

Lördag 4 augusti
Sista dagen, rent tragiskt. Dagen började dock med en ordentlig promenad till Florens botaniska trädgård. Det är världens näst äldsta botaniska trädgård, endast Pisas är äldre. Inte mycket är kvar sedan 1400-talet dock, då var det mestadels läkeväxter som odlades där. Slutet av 1700-talet gjordes den om och styckades troligtvis av eftersom staden vuxit i omfång och nu nått till trädgården. Mr Emerson och jag hade i alla fall hur kul som helst när vi vandrade runt och kollade in nya växter, gamla favoriter och förundrades över storlekar som vissa växter faktiskt inte når upp i i Sverige. Vi storhortonomerade helt enkelt. Bland annat kan vi nämna att vi såg världens största blomma i knopp, Amorphophallus titanum (jätteknölkalla på ren svenska). Den var STOR. De trodde det skulle dröja ytterligare ett par dagar innan knoppen slog ut, men eftersom blomman luktar äckligt (pollineras av likflugor) var det inget jag tyckte var synd. Efter besöket lämnade Nic oss för att vi skulle äta (pasta på saluhallen) och sedan shoppa. Vi började lugnt med att köpa vykort och sitta i skuggan av kyrkan San Lorenzo och skriva. Sedan skulle jag skaffa en tröja till mig själv och något till lillebror i födelsedagspresent. Det gick så där, men till slut hittades det. Eftersom det var vår sista kväll var vi bjudna hem till Nic igen. Där fick vi närmast fyra rätters middag, med specialiteter från hela Toscana. Mycket gott, mycket trevligt, mycket motvilja att åka tillbaks till hotellet eftersom det ju skulle avsluta dagen som ju skulle avsluta veckan. Vill inte åka hem! Vill stanna i Florens för alltid!!!

Amorphophallus titanum i botaniska trädgården.

Söndag 5 augusti
Nic och hennes far körde oss till flygplatsen i mycket god tid. Det var välbehövligt, för den lilla, lilla flygplatsen var fylld med väldigt, väldigt många människor. Efter att ha köat med oss åkte det till IKEA (granne med flygplatsen) och vi satte oss på planet. Sedan följde en dags resande innan vi var hemma igen: flyg till Landvetter, flygbuss till Göteborgs centralstation, spårarbeten, vi vägrade ta tåget, och fick vänta på Swebus istället, buss till Halmstad, bussbyte till lokaltrafik och sedan gå de sista 300 m hem. Trött, mossig, måste jobba imorgon… Jippii (NOT).