lördag 22 september 2007

Favoritstäder

Det blogginlägg som jag arbetat med i en vecka är fortfarande inte färdigt, och jag är lite tveksam om det kommer avslutas ens nu under helgen. Därför kommer detta lilla mellanstick. Nu låter det som att jag bara vispat ihop något snabbt, men det krävdes riktigt mycket tankearbete: att välja ut, motivera och placera. Så, kommentera, fundera själva och lista era egna favoritstäder!

10 – Ystad
Ett par år sedan hade jag ett sommararbete där, som gick ut på att skriva en guide till stadens parker, träd och trädgårdar. Jag gick och cyklade runt i Ystad hela sommaren, med underbart väder till sällskap, och hade jätteroligt. Funderade en hel del på stadens gamla hus och historia.

9 – Cordoba
En andalusisk stad ville jag ha med, det stod mellan Granada och Cordoba. Jag valde Cordoba därför att den moriska gamla moskéen gjorde ett större intryck på mig. Floden med kohägrar medan solen går ned var heller inte så tokig.


Solen går ned över moskén/katedralen i Cordoba.

8 – Göteborg
Har jag älskat sedan min första bokmässa med tillhörande Lisebergsbesök. Det har sedan växt till att uppskatta staden ännu mer, med uppstoppade valar, seriebutiker, parker, engelska tapetbutiker och fortfarande den älskade bokmässan!

7 – Köpenhamn
Nära, men ändå något helt annat. Med en lättsam stämning, mycket konst och museer, ett tivoli och vaxmuseum mitt i staden. Dessutom så utomordentligt enkelt att ta sig dit, med tåg landar man mitt framför Tivoli, med billig spritbutik inom 200 m avstånd. Och… Naturligtvis Faraos Cigarrer inte att förglömma. Bör dock besökas när det är öppet!!!

Palmhuset i Köpenhamns botaniska trädgård.

6 – Visby

Överraskar mig jämt. Man förstår inte fördelarna med isolering förrän man varit på Gotland. Jämfört med Öland är allt öppet, hela tiden, inte bara på sommaren, och man rör sig i en storstad, eftersom det inte finns någon annan stad. Nära till havet och De Badande Wännernas botaniska trädgård gör det lilla extra!


5 – Beijing
Stort, skrämmande, fantastiskt, överväldigande. God mat, billiga kläder, massage för en 50-lapp på hotellet… Kinesiska muren, den förbjudna staden, gamla kejserliga parker, internationalen på kinesiska. Väldigt mycket av Kina men utan fattigdomen på landsbygden.

Eder Lucy på Kinesiska muren i januari 2005.


4 – Helsingfors
Min favorit bland de Nordiska huvudstäderna. Centrum är relativt litet, och därför överskådligt, mycket arkitektoniskt stilrent. En stad med ett levande centrum, inte som Stockholm, där det är för dyrt för folk att bo i de centralaste delarna. Finska, men även Svenska, muminshop, Arabia, Sveaborg, Ateneum med finsk nationalromantisk konst och gångavstånd till allt!

Muminutställning på porslinsmuseet hos Arabia 2005.


3 – Paris
Vive la France! Maken till parker har jag inte upplevt någon annanstans, Lägg in Parc Buttes-Chaumont bland sevärdheterna nästa gång ni är där, ni kommer inte ångra er! Frankrike är dessutom seriernas hemland, med seriebutiker som ser ut som museer! Fantastiska byggnader, myllrande folk, impressionistkonst och jugendstil av högsta klass och det bästa: Je peux parler français avec les gens!

Jag i Parc Buttes-Chaumont i Paris 2002.


2 – Malmö
Mitt älskade Malmö som jag kommer flytta tillbaka till igen. Svårt att säga något om staden som numera är hemma. Men jag tror Möllevångstorget beskriver allt det bästa: billig frukt, människor från massor av länder, falafel för 13 kronor, politik och åsikter, gemenskap. Pildammsparken får min röst för stadens bästa park.

1 – Florens
Inget konstigt med detta val. Finns ju en anledning till att jag startat en blogg som enkom handlar om denna stad. Ständigt återkommande, detta mitt ljus i livet. Mitt älskade Florens.


F
amiljen Medici syns överallt...


Det var som sagt svårt att lista och framförallt at placera in städer i en rangordning. Om jag skulle göra om detta om ett år, skulle det säkert se annorlunda ut, i alla fall bland de nedersta fem. Dessutom finns ett par platser som jag älskar, men som inte är städer och därför inte kan listas. Dessa är Öland, Alnarp och Wisley Gardens utanför London.
Men i alla fall… Det här var ett roligt inlägg att skriva!

Utmaning till mina kära medbloggare: vill se listor på era favoritstäder inom kort!

måndag 10 september 2007

Elisa



Foto av Elisa taget den 17 mars 2005 av Nic, under Elisas Florenskonsert.


Det här är Elisa. Elisa är en av de största musikaliska artisterna i Italien, och gör något så ovanligt som att skriva och sjunga sina låtar på engelska (med vissa undantag). Något som inte är helt vanligt med italienska artister alla gånger. I Italien är hon lika stor som Laura Pausini och Gianna Nannini, men här i Sverige är vi typ två som vet vem hon är.

Runt 1999 eller kanske 2000 fick jag hem ett kassettband från Nic med ett brev. Bland låtarna fanns nog tre Elisa låtar, som jag inte brydde mig så mycket om i början. Men eftersom jag spelade kassetten ett par gånger, kom särskilt en låt att fastna i huvudet, och det är fortfarande min favorit bland Elisas musik: Labyrinth.

Lyssna på den en gång så är ni fast. Tyvärr är det dock så att musikvideor ibland kan förstöra låtarna. Ibland lyfter de, i de flesta fall ger de ingenting, och emellanåt stjälper de. När jag såg videon till Labyrinth första gången blev jag mäkta besviken. Så, ni får ett typiskt YouTube-hopkok med Final Fantasy istället… Och ni får förlåta mig om det ser konstigt ut, det är första gånger jag lägger upp saker från YouTube! Hoppas för allt i världen att jag kan få det snyggare nästa gång!!!




Eftersom jag naturligtvis berättade för Nic att jag gillade Elisa och gärna skulle vilja höra mer, har jag under årens lopp fått en hel massa Elisa musik skickat till mig. Till en början kanske det bara var enstaka låtar Nic tyckte var bra, men sedan dess har det blivit konsertupptagningar, specialsinglar och nu till slut hela album.

En samlingsskiva har också givits ut i Sverige och resten av Europa, som jag faktiskt hann skaffa. Nu tror jag inte den går att få tag på längre. Den gavs ut 2002, och hette bara Elisa. Den bestod av låtar från alla Elisas tidigare album, så i stort sett alla låtar är bra! No fillers! Men tyvärr fick inte Elisa något internationellt genombrott då. Någon Elisa i Sverige är än så länge inte att tänka på.

Nic gillar Elisa hur mycket som helst, och har varit på säkert 20 konserter med henne. Konsertlivet verkar milt sagt vara lite annorlunda i Italien jämfört med här i Sverige. Nic åker till en tre, kanske fyra städer runt om i Toscana och ser Elisa uppträda. Här har jag svårt ens hitta något jag vill gå att se (för uppträdandena är få) och följa en och samma artist runt i landskapen är en omöjlighet. Tack och lov för Malmöfestivalen, annars hade min senaste konsert blivit Depeche Mode från början av juli förra året…

Jag har länge velat gå på en Elisa-konsert, de verkar ha så kul där! I alla fall efter vad jag uppsnappat från konsertupptagningarna som jag lyssnat på här hemma i efterhand. Varje gång jag meddelat Nic om att vi funderat på en Florensresa, har hon meddelat mig sommarens konsertdatum för Elisa. Men trots detta: vi lyckades pricka in vår semestervecka under precis de tre veckorna Elisa hade uppehåll. Således missade jag en konsert med fem dagar och nästa skulle inte ske förrän 12 dagar efter vi hade åkt. Ytterligare en anledning för ett återbesök…

Nic har träffat Elisa två gånger. Elisa ställer nämligen upp för olika italienska tidningar, och deras läsare får skriva in och tävla om en träff med henne. Sedan genomförs en träff där Elisa träffar de fem till tio personer som vunnit, och de får ställa frågor till henne om hennes musik med mera. Skulle aldrig göras i Sverige.

Hur som helst, här hade det varit hur grymt som helst att visa upp min Elisa-autograf som Nic skaffade mig vid ett av dessa tillfällen. Det står klart och tydligt (fast på italienska): Till Lucy, Elisa.
MEN – jag hittar inte autografen!!!
När vi flyttade till Windy Corner lade jag den på ett säkert ställe, så den inte skulle försvinna i flytten. Lite för säkert, i och med att jag inte hittar den själv längre. Jippii. Jag har letat i över en vecka, utan resultat. Det är också en anledning till att det här inlägget har dröjt. Mr Emerson får helt enkelt övertyga er om att den har funnits och att jag inte dillar! Istället får det bli ytterligare ett klipp, med den italienska versionen av låten Come speak to me, som då på originalspråket heter Luce.



Och ja just det. Det här inlägget är tillägnat M, jag tror du förstår varför. Och bara för sakens skull: här ändras inga färger. Bakgrunden kommer fortsätta vara svart som natten.

söndag 2 september 2007

Pazzikonspirationen

Härom veckan fick jag ett mail från en gammal vän och klasskamrat, som jag umgicks med under högstadiet. Han var följaktligen med när det stora hände, när jag åkte iväg över påsk och kom hem med huvudet fyllt av Florens och Medicéer.

I det mail han svarade på hade jag skrivit att vi skulle till Florens på semester, och detta var reaktionen jag fick:

Jag minns att du skrev nåt om Florens i barndomen, något år, jag minns inte när. Jag kommer ihåg det för att jag tyckte att det var så märkligt då, att man kunde veta något om Florens. Jag menar jag hörde talas om Pazzi konspirationen - den där några ur Pazzifamiljen försöker mörda Lorenzo och Guiliano Medici - för första gången för ett par månader sedan.

Min väns brev var mycket bra, och jag uppskattade de mycket. Förutom detta om Florens skrev han flera saker som fick mig att bli på gott humör och fick mig att känna mig upplyft.

Men med detta lilla stycke ovan fick han mig också att tänka på en historia som jag nästan glömt bort. Mitt Florensintresse har de senaste åren varit koncentrerat på två saker: Nics brev och Medicéer aktiva under 1500-talet. Men ibland är det enklaste det bästa, det jag redan vet och uppskattar. Varför krångla när historien om Pazzikonspirationen är en av de bästa?! Den berättelsen har nämligen allt man kan önska sig.

Under mitten av 1400-talet var Medici den ledande och styrande familjen i Florens. Flera andra stora familjer såg dem därför som självklara fiender. Lorenzo il Magnifico styrde staden tillsammans med sin yngre bror Giuliano när deras far dog 1469. Lorenzo var då bara 20 år. De två bröderna var mycket omtyckta i staden, speciellt Giuliano som dessutom ansågs vara mycket vacker, till skillnad från Lorenzo.

Giuliano de Medici porträtterad av Bronzino, från Italienska Wikipedia.


Konspirationen sattes igång av familjen Pazzi som själva hade en familjebank, liksom Medicéerna. Som ledande familj innebar styret av Florens en massa fördelar för den egna banken, och det var naturligtvis vad familjen Pazzi var ute efter. Till stöd för sin sak hade de hjälp av påven Sixtus IV.

Målet var att ta livet av båda bröderna, så att ingen fanns kvar att styra Florens från Medicéernas sida, och detta skulle ske vid ett och samma tillfälle, kring påskhögtiden 1478. Den första planen var att morden skulle ske vid en stor påskbankett som stadens alla nobiliteter var bjudna till. Men Giuliano mådde dåligt, och närvarade därför inte på banketten. Konspiratörerna beslutade därför uppskjuta dådet till morgondagen.

Dagen därpå kom Lorenzo och Giuliano till högmässan i katedralen (Santa Maria del Fiore, med kupolen, ni vet). När församlingen fallit på knä för att be stacks Giuliano ihjäl, medan Lorenzo klarade sig med ett sår på halsen. Tack vare sin goda hörsel hann Lorenzo hastigt vända sig om och kunde fly. Med hjälp av sina närmaste vänner kunde han fly in i en sakristia och där barrikadera sig mot sina angripare.

I staden spreds det som en löpeld att Giuliano hade mördats, och dessutom på en helig plats och på påskdagen, en dag för fred och stillhet. Folket upprördes och gick på jakt efter de skyldiga.

Ledarna för konspirationen hade under tiden givit sig iväg till regeringspalatset, för att där kunna gripa makten när morden var ett faktum och Florens stod utan ledare. Gonfaloniern (stadsöverhuvudet) tyckte dock att de betedde sig underligt, och höll kvar dem på platsen. När ryktet om vad som skett i katedralen nådde gonafloniern fattade han genast beslutet att hänga konspirationsledarna.

Det uppretade folket hade jagat de resterande konspiratörerna genom staden och dödat några av dem. Resten blev landsförvisade. När Lorenzo sedan visade sig kunde han mötas av folkets jubel, men samtidigt mana till lugn. Många av de skyldiga hade redan dödats och Lorenzo behövde därför inte utkräva någon hämnd. Att hämnas hade utan tvivel bara skaffat familjen fler fiender, vilket Lorenzo mycket väl visste och ville undvika.

Lorenzo il Magnifico som staty utanför Uffizierna.

Mordförsöket hade helt misslyckats och istället vänds till total fördel för Lorenzo och familjen Medici.

Som sagt, en historia som har allt: bitter fiendskap, konspiration med stöd av de högsta ledarna, mord och undkommande i sista minuten, djup sorg över att den vackre brodern dör, men ändå ett slut i uppmaning om fred.

Tack så mycket S för att du påminde mig om allt detta!