My Dutch adventure

Since I came home from the Netherlands this week, I have been forced to answer loads of questions. Most of you, who know that I went there have lots of questions. Those of you who didn't know that I've been there immediately have tons of questions. So instead of answering the same type of questions over and over again, I feel obligated to tell you a little about it here.

I will not give up names here, neither persons nor company names. Nothing is decided yet and I don't want this blogpost to become a disadvantage for me. Also, we have discussed things that cannot be revealed to our future business competitors. Of course I can't say anything about that.

The reason I went to Holland this week was because of a job interview. I would be working as a sales agent for a Dutch nursery if we agree. This was the first meeting between me and my possible employer. I went there to meet everyone involved as well as to see the nursery plant production.

I was very nervous before the trip. It is very scary and all new, to have an employer in another country, while me of course would be working in Sweden. There are lots of rules concerning taxes, fees and insurances that I have to consider now. Things that a Swedish employer would take care of, but I now would be responsible for. Also, it was rather frightening going on the Dutch trains for the first time, with two changes late at night, before I finally arrived in the right place! I did not want to end up in Maastricht!

I made all the changes and I ended up in the right place. I got to my hotel and my bed about 23.30, sooo tired. The next day my contact picked me up and I was brought to their office for discussions. We talked about my expectations, their expectations, the market and demands of plants in the Nordic countries etc. I was relieved to find out that I was expected to work according to Swedish regulations, not Dutch (having heard lots of rumors about Dutch people only having two weeks of vacation during the entire year, for example). We ended all discussions when we found out we had homework to do: I need to know about the total expenses for me (salary, taxes, insurances and pensions), etc. Together we need to decide what customers we want.

Someting you would never see in a Swedish nursery! Shaped box-plants (Buxus sempervirens).

After that we went to see some production areas, first field and green house production of shrubs and conifers, then some tree production. I love trees, so I was very keen to go and see their production of form trees. I was not disappointed!

After those visits, I was brought to the train station and went back to Schiphol Airport in Amsterdam. Quite a few hours in advance, but I had time to eat dinner, send a postcard to Florence and buy tulip shaped chocolate :) .

The flight was a little bit delayed, which made me very concerned, as I only had 20 minutes according to schedule to get to the 2^nd last train from Copenhagen to Malmö (the last train leaving two hours later). With this delay I only had 10 min to go from the A-terminal, through the whole shopping area, through the baggage claim and then the last bit down to the trains. I ran like mad, happy only to have hand luggage with me. I arrived at the platform at the same time as the train did, tired and out of breath. I can't recommend that anyone make this run in high heeled shoes and a heavy backpack!

Soon afterwards I found out that this was NOT the train I was supposed to get on, but a delayed earlier one, so I was in Malmö and in Lund earlier than expected. Mr. Emerson's parents picked me up and I spent the night at their home outside Lund getting to bed at 00.30 in the middle of the night.

I am very pleased with this trip, as I am relieved about lots of things that I was concerned about before going. There's still a lot of work to be done, before anyone accepts anything. With this I mean that they must want me to work for them, and at the same time I must want to work for them. Nothing is clear yet.

I enjoyed seeing the extensive use of plants in Holland as well as all the other things. I thought it was amazing that they had put six Liquidambar-trees in the middle of a tiny parking space (in gorgeous autumn colours) as well as five Liriodendron-trees in a road intersection. These are both LOVELY park trees which we would never use in this way in Sweden. That would have been such a waste! It was also amazing to see that almost every private garden used form trees in some way; either sphere shaped or pleached (in Swedish: spaljerade) trees. I loved it, and I think we should use more form trees in Sweden as well!

Pleached trees (Carpinus betulus) in production, excellent for narrow and small gardens, if you want total privacy!

And there even is a Tuscan and Italian connection to this story: they had an Italian supplier in Pistoia! I will soon be back on subject with continuing stories about why I am so totally in love with Lorenzo de Medici il Magnifico ;) !

Min kärlek till dikt och språk - ett långt men förhoppningsvis vackert inlägg!

Det finns en gymnasielektion i Svenska som jag tror att jag kommer minnas resten av mitt liv. Det var den lektionen då vi pratade översättning. Det är lite udda att lektionen gavs av en lärarkandidat, och inte av vår ordinarie svensklärare. Jag minns inte var lärarkandidaten hette men mycket väl namnet på vår ordinarie lärare.

Jag har inte läst mycket tyska, men det lilla jag läst, läste jag under gymnasiet. Därför var det ganska lätt att med några extra glosor förstå Goetes korta och kända dikt Über allen Gipfeln. På samma papper som originalet, för dikten är inte lång, fick vi alla svenska översättningar som gjorts. Det kanske var ett tiotal. Det var enormt intressant att se hur de svenska översättarna, som ofta själva var poeter, hade arbetat. Det är så mycket att tänka på när man översätter: meningen med dikten, rim och andra ljud och de direkta orden som dikten innehåller. Det är både fantasieggande och ett knepigt pussel. Så mycket mer än att på engelskan eller franskan sitta och direktöversätta meningar så fort man kan.

Goethe + hortonom + undertecknad= Ginkgoträd i Malmö Folkets Park. Goethes favoritträd var Ginkgo och han skrev även en hyllningsdikt till trädet. (Visste du att du hade samma favoritträd som Goethe, Markus?!)

Vid lektionens slut röstade vi fram den version som lyckats bäst med att översätta mening, ljud och ord, av de svenska diktarna. Erik Blomberg, en av mina favoritpoeter, vann stort.

Erik Blomberg har översatt en mängd utländska författare och poeter, både kinesiska och österländska förutom de vanligaste västerländska. Han anses också vara den svenska arbetarrörelsens poet, vilket för mig aldrig är negativt. ;) Erik Blombergs versioner av sånger och sonetter av Shakespeare är helt oslagbara, och att läsa två av sina favoritpoeter på en och samma gång borde ju vara omöjligt!

Till min stora sorg tror jag aldrig att Erik Blomberg gjorde någon översättning av Lorenzo de Medicis dikter. Jag har aldrig hittat någon bland hans övriga översättningar i alla fall. (Känner ni till någon så dela omedelbart med er!!!)

Lorenzo de Medici, (1449-1492, sonson till Pater Patriae, överlevare av Pazzikonspirationen) även kallad il Magnifico, fick det smeknamnet av en anledning. Hans kärlek till konsten, filosofin och skönheten till exempel. Han skrev dikter själv, kanske inte lika storartade som Shakespeares eller Goethes, men likväl betydelsefulla. Han var till exempel den förste betydande personen att skriva och dikta på toscanska (den lokala dialekten av italienska i alla fall) istället för på latin.

Staty av Lorenzo de Medici utanför Uffizerierna i Florens.

Mest känd av hans dikter är Karnevalssången, eller Bacchus och Ariadnes triumf. Karnevaler och festtåg genom Florens var något som Lorenzo älskade, att glädja anda och själv glädjas av upptåg och maskerader. Han deltog ofta själv, även om en person i hans position snarare borde sitta bredvid och titta på. I dikten får man både höra hans kärlek till karnevalerna, som eftertänksamheten efteråt.

På toscanska:

Donne e giovanetti amant

Viva Bacco e viva Amore

Ciascun suoni, balli e canti

Arda di dolcezza il core!

Non fatica, non dolore !

Quel c'ha esser, convien sia,

Chi vuol esser lieto, sia :

Di doman non c'è certezza.

Quant'è bella giovinezza

Che si fugge tuttavia !

Direktöversättning på svenska: (av Mikael Hörnqvist, forskare vid Uppsala universitet, med renässansen och Machiavelli som specialiteter.)

Kvinnor och unga älskade,

Leve Bacchus och leve Amor!

Spela, dansa och sjung!

Hjärtan, av ljuvhet brinn!

Ingen möda, ingen smärta!

Det som är, mås så vara,

Gläds den som så vill göra:

Morgondagen oviss är,

Vad skön den är, ungdomen,

Där den sin kos flyr

Inga rim, ingen melodi i den texten. Men den hjälper oss med innebörden. Något som kan vara svårt emellanåt i följande två versioner. Två versioner som istället har fångat melodi och takt. Innebörden får man istället fundera på och analysera.

Ane Randels version ur Lyrik ur världslitteraturen: (som jag snott av mamma)

Ungersven med åtrådd kvinna

Prisa vinets gud och Eros!

Dansa, sjung, må hjärtat brinna

Av allt ljuvt, som lusten ger oss.

Ingen ledsen här! Vem ser oss

Trötta av att dyrka livet?

Fröjda dig idag åt livet,

Ty en skalk är morgondagen.

Ungdom, skönast av behagen,

Lätt på foten, det är givet…

Version ur en gammal lärobok i svenska: (som jag hittade hemma hos en kompis typ 1997)

Amors pil och Bacchus' druva

Hyllom vi med danser, sånger!

Glöde hjärtat av de ljuva!

Hell och hell dem tusen gånger!

Ingen trötthet, ingen ånger,

Livets rop och lust besvara!

Gör dig glad, men skynda bara:

Morgondagen känner ingen.

Ungdom, alltför lätt på vingen

Alltför skön att länge vara!

Jag är en person med massvis av passioner, vanliga som ovanliga. Min kärlek till dikt och språk får väl klassas som mitt emellan. Men det är den kärleken jag ibland kan tycka att jag och Lorenzo de Medici har gemensamt. Ingen av oss är stora diktare, men vi uppskattar en bra dikt båda två! Det var också detta som fick mig att inse innebörden och instämma i smeknamnet il Magnifico.

Diana Wynne Jones

En av mina absoluta favoritförfattare är Diana Wynne Jones. När jag var en tio-elva år hade jag turen att höra ett boktips på radion samma dag som vi skulle till biblioteket. Jag hade också tur att komma ihåg boktipset, när vi var där, och lånade boken.

Boken var Trollkarlens slott (originaltitel Howl's moving castle) och det var efter det länge "den bästa bok jag läst", som man skrev i klasskamraternas "Mina vänner"-böcker. Det var verkligen en bok som hade allt. Magi, mystik och fantasi. En historia som överraskade och fick en att le. Och precis lagom mycket kärlek för en tioåring att bli helt fast. Så jag läste alla böcker av Diana Wynne Jones som fanns att låna, och sedan lånade jag om dem och läste dem igen. Men nya böcker kom alltför sällan och jag började läsa annat. Även om jag totalt sett läste om Trollkarlens slott säkert en fem-sex gånger.

Det här omslaget hade Trollkarlens slott första gången jag läste boken. Långt innan nyutgåvan vid namn Det levande slottet.

Därför var det först under slutet av min studenttid som jag återupptäckte Diana Wynne Jones. Min kära syster hade köpt två böcker på Science-Fiction Bokhandeln, som jag lånade och läste. De var på engelska och outgivna på svenska. Åter en gång öppnades hela den fantastiska värld som Dianas böcker alltid skapar, för mig. Jag behövde det här slaget i skallen för att upptäcka allt som fanns utgivet i England men inte här, för att få fortsätta läsa. Nu besöker jag alltid SF-bokhandeln när jag är i Stockholm (sällan), Göteborg (oftast) eller Malmö (varför fanns den inte där när JAG bodde i Malmö!?!?) och allt som oftast kommer jag ut därifrån med nya böcker inhandlade.

Eftersom jag är boknörd, måste böckerna vara snygga. Och böckerna i en serie måste vara av samma storlek och ha samma layout för att jag ska köpa dem. När jag var i Göteborg i juni i år blev jag därför glatt överraskad över att få se HELA Chrestomanci-serien i en snygg utgåva (inhandlades) samt en fortsättning på Trollkarlens slott (Score! "House of many ways" – inhandlades). Jag behöver väl knappast säga att besöket på SF-bokhandeln blev kostsamt!?

Nu under sommaren har jag läst halva Chrestomanci-serien som totalt består av sex böcker. Jag har tidigare läst de som var utgivna på svenska, som naturligtvis inte är utgivna i rätt ordning. Men jag har mycket nytt att se fram emot i alla fall!

Volym två av tre, samlade Chrestomanci-berättelser

En av de böcker jag inte läst förut var "The Magicians of Caprona", som jag avslutade tre veckor sedan. Den utspelar sig i den lilla (påhittade) staden Caprona i ett alternativt Toscana, Italien. De duktigaste magikerna i staden och i världen, kommer från två familjer, som naturligtvis inte står ut med varandra. Ur barnens synvinkel får man sedan följa hur det går sämre och sämre för staden och hur de omgivande staterna Pisa, Siena och Florens förenar sig i krig mot Caprona.

Det finns inga tidsangivelser att gå efter, eftersom alla historier i Chrestomanci-serien utspelar sig i andra världar än vår, även om alla (inklusive vår) är tätt förbundna. Tydligt är dock att The Magicians of Caprona utspelar sig i en tid då staden fortfarande styrs av en hertig, och man lever hela släkten samlad i stora hus. Kanske 1500-eller 1600 tal?

Jag verkligen älskar det här! I en och samma bok får jag uppleva Diana Wynne Jones' fantastiska värld med magi och utmaningar OCH kan uppskatta de historiska beskrivningarna av en italiensk stadsstat. Diana kan sina saker, hon är alltid påläst. Jag har verkligen njutit av läsningen och kan alltid rekommendera DWJ!

PS: Hayao Miyazakis film, Det levande slottet, bygger på DWJ's Trollkarlens slott, om ni inte visste det.