Marco Polo och Sandman

Vår dator har krashat, så jag har inte kommit åt att blogga så bra den senaste månaden. Att blogga på lunchen eller efter jobbet känns inte alltid så lockande. Så, när jag nu sitter kvar en liten stund efter jobbet får det bli ett kort inlägg!

En av fördelarna med att man inte har ständig internetuppkoppling är att man får en massa anat gjort. Jag har till exempel fått möjlighet att läsa The absolute Sandman av Neil Gaiman. För er som kan er fantasylitteratur känner antagligen till Gaiman sedan tidigare, för er andra är det en fantasktiskt duktig och nyskapande författare. Jag har länge velat läsa Sandman av den anledningen, även om det är en serie som gavs ut av Vertigo (dvs DC Comics) och jag är en absolut Marvel Girl!

Sandman var och är fortfarande en upplevelse! Definitivt nyskapande, djup och filosofisk, men samtidigt spännande och svår att sluta läsa. Det är inte så konstigt att Sandman är den enda serie som vunnit World Fantasy Award och att serien utökade Vertigos läsarkrets till att även nå unga kvinnor som vanligtvis inte läste serier alls. Dessutom hade den större upplaga än Stålmannen, DC Comics flaggskepp.Sandman möter Marco Polo

För min del var jag fast redan då Döden visade sig vara Sandmans äldre syster (OK, Sandman betyder ungefär John Blund på utrikiska, så det är helt enkelt Morpheus eller Dröm som serien handlar om (och ja, jag borde kanske berättat det här först)). När sedan Sandman visade sig beställa en pjäs via Shakespeare eller när han räddade Marco Polo, ja, då var det bara att inse seriens storhet!

Marco Polo läste jag lite om bara ett tag sedan, så när jag hamnade i ett serieäventyr med honom kändes det som ÖDET...

Marco Polo är känd som en av världens upptäcktsresande, med Italienskt och Venetianskt ursprung. Men tittar man lite närmare på hans liv, så levde han faktiskt hela 24 år i Asien. Han fick resa mycket i dåvarande Kina, men kom bara tillbaka till Europa som av en slump, och när han satt ett år i fångenskap i Genua så var det hans cellkamrat som tillslut skrev ned reseberättelserna. Marco Polo var en ovanligt omedveten upptäcktsresande. Att ge sig iväg ut för att upptäcka världen, var ingen självklar uppgift för Marco Polo, som man kanske trodde sedan tidigare.

Nåväl, själv är jag mest på upptäcktsfärd efter någon som svarar 'Polo' när man letar efter dem och skriker 'Marco'. Hittills är det ingen som fattat skämtet eller den utrikiska traditionen.

Nu måste jag sticka hem, Mr Emerson undrar säkerligen vad jag egentligen pysslar med.

The soundtrack of my life...just nu i alla fall

Jag hörde för en knapp vecka sedan första strofen i en låt. Jag älskade den från första stund. Kunde det vara BWO? Nej, det blev falsettsång - Scissors sisters? Nej, MIKA! JAAA!!! Han är tillbaka!!!!

Efter det lyssnade jag på låten via YouTube typ 100 ggr, för den går inte att köpa ännu. Men i fredags hade de plockat bort den! "Videoklippet är tyvärr inte tillgängligt i ditt land på grund av upphovsrättsbegränsningar." - sedan när började detta gälla? Jag är ju helt lämnad vind för våg här - det går inte att köpa låten, och jag får inte titta på videon?! Måste man gå tillbaks till situationen som rådde när jag var 12? Ha på MTV i bakgrunden i ca 3 h för att det kanske kommer en låt man gillar? Förresten hade vi inte ens MTV, vi fick inte tre kanaler förrän jag fyllt 13. MTV kunde man titta på hos kusinerna eller de få tillfällen man bodde på hotell. Nuförtiden är dessutom MTV så dåligt så de visar knappt någon musik alls. Stenålder.

Så nu får man leta upp alternativa sidor istället:
(Reviderat 4augusti: den videon blev borttagen den också. Men Mikas egen hemsida kan väl ändå inte vara lika elaka?!)



Annars var det egentligen menat att det skulle vara endast och enbart U2 förra veckan, då jag kommit över en biljett till deras konsert i Göteborg den 31 juli. En helt otrolig upplevelse - monster till scen, utomjordisk ljusshow och fantastisk musik som rockade ett näst intill fullsatt Ullevi. Jag har varit på stora konserter förut, men det här var nog den största, 57 000 personer var där! Det var sanslöst att höra allsången, se alla vifta vitt i inledningen och att få igång vågen runt hela arenan! Jag sjöng med i allt och var otroligt hes när jag lyckades ta mig därifrån efteråt.

De spelade mest från nya skivan, men även en del från den skiva jag fortfarande räknar som den bästa jag äger: Achtung Baby. De spelade till och med min favoritlåt, Mysterious ways. Bäst tyckte jag dock de gjorde Vertigo, samt extranumren där det var tydligt att vi hade varit en bra publik!

Hittade inte Vertigo i vettig kvalitet, men dock Mysterious ways på YouTube från konserten. Men som vanligt - upptagningar är en sak, live på plats en helt annan. Klycha men dock sanning: Ni skulle vart där!



Nic och jag ska se till så att vi ser U2 tillsammans nästa gång vi får chansen. BÅDE i Sverige som i Italien!