Det är mycket roligare att vara glad.

Det är mycket roligare att vara glad, än att ha någon annan sinnesstämning. Det är mitt motto och vad jag lever efter. Jag är en positiv och glad person, som försöker se ljuspunkter även i nattsvart mörker.

Jag vill dessutom gärna tro att jag är en skapande och uppmuntrande person, även om jag ibland är för lat för att vara riktigt kreativ. Framförallt har jag svårt att komma igång. Jag vet att det är exempelvis är jättekul att sy, och det känns bra efter att jag knypplat ihop en ny väska, men ofta är det alltför jobbigt att bara plocka fram tyg, tråd och symaskin.

My lovely symaskin vid namn Huskystar.

Ibland plockar man inte fram saker förrän man verkligen måste, till exempel IKEA hade rea på gardintyger, och nu MÅSTE jag verkligen sy upp längderna, annars ligger tyget i en hög någonstans och är i vägen. Förresten, det behöver inte vara att sy, det kan lika gärna vara att teckna, julpyssla, koka marmelad eller skriva färdigt den där novellen (eller vad helst ni vill).

Men varför slår man istället på TV:n och slötittar, eller spelar Zeus på datorn? För att det är enklare. Eller kanske för att drivkraft och uppmuntran saknas.

På sätt och vis tror jag det var lättare för folk på medeltiden att bara tro på vad kyrkan predikade, än faktiskt fundera själv. Kyrkan och de regerande kejsarna/kungarna/riddarvasallerna var säkerligen sparsamma med både uppmuntran och att ge skaparlusta till sina livegna undersåtar. Man förbjöd istället för att bejaka och man hindrade istället för att hjälpa. Allt gick i ide under medeltiden.

Jag vet att jag gör många människor sura genom att tala om en mörk medeltid, för många är intresserade av just den tiden. Alla livespel, all fantasylitteratur gör att folk har en romantisk bild av tappra riddare, väna jungfrur och en och annan slumrande drake under den tiden. Man glömmer lätt bort verkligheten, där folk dog i krig, av svält och digerdöden, vikingar, hunner och korstågen orsakade plundringståg och feodalismen som innebar att folk inte ägde sin egen mark utan arbetade för en ”tapper riddare” mot skydd och lite mat.

Så hur kom det sig sedan att renässansen uppkom? Varför började människorna skapa saker, forska inom vetenskapen, måla och skulptera nakna människor? Allt detta som hindrats av kyrkan och kejsare och ansetts vara synd? Hur vaknade man ur idet? Hur tog man sig kraften, istället för att bara gå den enkla lätta vägen och tro på predikningarna (läs: titta på TV)?

Svaret på det är inte enkelt. Renässansen anses vara en stadsföreteelse. Det vill säga, i en stad såldes överflöd från ens odlingar, för pengarna kunde man köpa något annat, eller spara. I en stad möttes människor från olika delar av världen och man kunde utbyta varor och erfarenheter. Kunskaperna tog man med sig hem, och bättrade sina egna varor, så man gick med större vinst. När vinsten togs hem som rena pengar kom ett behov av att prägla mynt.

Ett av de första moderna mynten var den Florentinska Florinen (kolla in den snygga irisen i relief!). Andra mynt vid samma tid var Genuesen (Genua) och Dukaten (Venedig).

Med pengar kunde man köpa sig frihet från sin feodalherre, bli en borgare och se sig som jämlike med många människor istället för som främst en undersåte. Hade man riktigt mycket pengar ville man samla dem på ett säkert ställe, en bank. Att ta ränta på utlånade pengar var en synd enligt kyrkan, men genom övertalning (mutor? sponsring?) gick kyrkan till slut med på att det bra att ta ut en ”liten avgift” för besväret. Den Mediéeiska banken var född. Rikedom hos stora familjer skapade en efterfrågan på konstverk, filosofiska samtal och nya palats och nu gick det bra att måla och skulptera nakna människokroppar, återupptäcka antik mytologi, filosofi och ideal.

Med pengar blev människor mer självständiga och jämlika. Man frigjorde sig allt mer och blev uppmuntrad av sina egna framgångar. Man kunde ta egna beslut.

Det är inte så konstigt att jag föredrar renässansen framför andra historiska epoker. Det är intressant att man lyckades ta sig ur något mörkt och negativt för att återupptäcka gamla ideal, liksom skapa nya saker genom att se framåt och positivt.

Så med andra ord måste jag frigöra mig från TVn och Zeus, skapa för den uppmuntran jag får efteråt och helst tjäna lite pengar på mitt pyssel så att jag får mer uppmuntran… Göra det lättare att vara kreativ och svårare att slösurfa på Internet.

Det känns nästan omöjligt. Det var nog lättare på 1300-talet när de varken hade TV, dator eller Internet.

(Ni får förlåta mig om jag inte har varit helt historiskt korrekt i detta inlägg. Jag vet att medeltiden hade ljuspunkter och att renässansen hade många negativa sidor. Men det här är min egen högst personliga och känslosamma blogg. Ibland skriver jag mer för känslans skull än för att vara korrekt.)