tisdag 20 november 2007

Est! Est!! Est!!!

Hade besök av min syster och hennes sambo i helgen. Det var ett bra tag sedan vi sågs, hon var i Amerikatt under bokmässan, som brukar vara ett givet tillfälle för mig att träffa mina syskon. Så senaste gången vi sågs var faktiskt inför vår Florensresa. Vi sov över hos dem natten innan, eftersom vårt plan lyfte väldigt tidigt på morgonen.

Jag och mina syskon brukar ge varandra souvenirer efter en resa, även om det inte är ett måste. Nu när vi dock hade sovit över hos dem ville jag verkligen tacka genom en liten present. Så jag frågade om de hade några önskemål.

Min syster och hennes sambo var i Florens i maj 2006, alltså ett år innan min och Mr Emersons resa. Till skillnad från oss hade de själva hyrt en bil och åkt runt på den Toscanska landsbygden, besökt vingårdar och provat lokala viner. De hade under denna vinprovartur tagit sig till en vingård vid namn Santo Stefano. Vinet där var tydligen i särklass framför allt annat, så när jag ställde min fråga, önskade de sig självklart en flaska Santo Stefano vin.

Tyvärr visade sig just det vinet vara väldigt lokalt, varken Nic eller hennes far kände till det. De trodde att gården kanske var så liten att den inte producerade större mängder, och därför koncentrerade sig till gårdsförsäljning. Så, vad skulle jag då skaffa istället?

Jo, Est! Est!! Est!!! Det berömda vita vinet som fått sitt namn från en legend.


Flaska av Est! Est!! Est!!! i dagens moderna utseende.

Enligt legenden kom en ämbetsman från Augsburg, vid namn Johannes Defuk, resande förbi Montefiascone mot Rom. Han skickade alltid sin betjänt i förväg för att prova det lokala vinet. Om betjänten gillade det skulle han skriva ”Est” på väggen till huset. Då visste Johannes var han kunde få ett vettigt vin när han stannade längs vägen. I byn Montefiascone (ligger i provinsen Viterbo) hittade betjänten ett så gott vin att han skrev ”Est! Est!! Est!!!” på väggen. Naturligtvis stannade Johannes där och tyckte så mycket om vinet att han drack det till döds. Ett lyckligt slut! Så sedan dess heter vinet ”Est! Est!! Est!!!”.

Vinetikett från 70-talet föreställande Johannes Defuk.

Nic berättade denna legend för mig i ett av sina brev tidigare i år, men då handlade det om choklad. Hon hade varit på en musikalisk workshop och musikern som var där var tydligen känd för att gilla choklad. När han avslutade evenemanget tackade Nic genom att sträcka fram ett vykort med praliner på, från en chocolateria hon gillar. På det hade hon helt enkelt bara skrivit ”Est! Est!! Est!!!”. I brevet hade Nic skickat med en ask med blandade praliner från chocolaterian, och de var verkligen fantastiskt goda.

Jag har själv inte druckit vinet ”Est! Est!! Est!!!” så jag vet inte om det är fantastiskt. Jag får vänta på rapport från min syster. Efter att de läst legenden var de mycket intresserade att få smaka på det. Eller så får jag beställa en flaska från systemet. Välsorterade butiker har ”Est! Est!! Est!!!” i sitt ordinarie sortiment, men på mindre orter får man beställa från systemets beställningssortiment. Inget dyrt vin, så det är absolut värt att prova!

I övrigt ska jag också börja sätta märkningen ”Est! Est!! Est!!!” på saker jag testat och smakat, som jag vill rekommendera. I brist på goda smaker jag nyligen fått uppleva får jag istället rekommendera den nyöppnade SF-bokhandeln i Malmö, som jag besökte första gången igår. Definitivt värd att skriva ”Est! Est!! Est!!!” på.

Tack Markus för att du tog dig tid att äta lunch med mig igår! Det var trevligt!!!

Inga kommentarer: