Brunchrapporten och Berlusconi

Jag har sakta men säkert kommit att älska Brunchrapporten i P3. Jag är en trogen P3-lyssnare, och har varit det sedan jag var en elva-tolv år. Då fanns inte P4 ännu, och Sveriges Radio Program 3 var fyllt av urtrista sportsändningar. Nu är jag snart 30 år, och en lika trogen P3-lyssnare. För sedan dess har både jag och P3 mognat. P3:s ledning har insett att dess lyssnarskara blivit äldre och även att unga människor inte är ointresserade av politik, världsfrågor och nyheter. Under en tid har man därför producerat fantastiska program som P3 Dokumentär och P3 Planet samt att man under vardagarna sänder och producerar egna nyheter.

Nu under sommaren har P3 utökat den sidn av sin tablå med Brunchrapporten. Det är ett nyhetsprogram där olika nyhetsämnen diskuteras lite mer lekfullt, lättsamt och framför allt annorlunda. För som sagt, P3:s lyssnare är inte ointresserade, det kanske bara är så att de inte vill traggla sig igenom nyhetsrapporteringen på det sätt som görs idag, och som kan bli trist i längden. Då är Brunchrapporten helt perfekt.



Jag hade lite svårt för programmet till en början. Därav "sakta men säkert" i inledningen av detta inlägg. Programledaren Henrik Torehammar har en mycket speciell dialekt som tar ett tag att vänja sig vid. Dessutom fick jag inledningsvis en känsla av att progrmmet skulle bli alltför flamsigt. Programmet ÄR flamsigt, men tappar aldrig tråden eller den poäng man vill komma framtill. Därför är det både givande och underhållande att lyssna på.


Naturligtvis har man i Brunchrapporten nämnt Silvio Berlusconi ett par gånger. Det inleddes redan under programmets första vecka då man egentligen höll på att prata om Lissabonfördraget. Som avlutning på samtalet med Ekots EU-reporter Herman Melzer frågade Henrik Torehammar varför man tycker att EU är så tråkigt och om man inte kunde hotta upp EU-frågorna med någon skandal. En skandalös EU-parlamentariker kanske?! Varpå Herman Melzer mycket syrligt påminner om att Berlusconi nu återkommit i Europapolitiken. En kort paus uppstår, då det riktigt går att höra hur mycket Henrik Torehammar skäms över att han för tillfället glömt bort Berlusconi, och för sig själv undrar hur i hela friden han kunnat förbise denne clown.

Sedan dess har Berlusconi nämnts minst en gång i veckan. Ett par dagar sedan gällde det till exempel den italienska debatten kring telefonavlyssning. Så här i FRA-tider var det mycket intressant att höra att det är Berlusconi som slår ett slag för yttrandefriheten och människors integritet i Italien. Låter det konstigt? Jo, det är det också. Det är bland annat avlyssnade samtal som gjort att Berlusconi själv står inför rätta anklagad för korruption. Sådant behöver inte avlyssnas. Bara terrorister. (Läs mer i IHT och SvD)

Så, åter en gång:
Ned med Berlusconi.
Upp med Brunchrapporten (P3 alla vardagar mellan 11.02 och 13.00)