Marco Polo och Sandman

Vår dator har krashat, så jag har inte kommit åt att blogga så bra den senaste månaden. Att blogga på lunchen eller efter jobbet känns inte alltid så lockande. Så, när jag nu sitter kvar en liten stund efter jobbet får det bli ett kort inlägg!

En av fördelarna med att man inte har ständig internetuppkoppling är att man får en massa anat gjort. Jag har till exempel fått möjlighet att läsa The absolute Sandman av Neil Gaiman. För er som kan er fantasylitteratur känner antagligen till Gaiman sedan tidigare, för er andra är det en fantasktiskt duktig och nyskapande författare. Jag har länge velat läsa Sandman av den anledningen, även om det är en serie som gavs ut av Vertigo (dvs DC Comics) och jag är en absolut Marvel Girl!

Sandman var och är fortfarande en upplevelse! Definitivt nyskapande, djup och filosofisk, men samtidigt spännande och svår att sluta läsa. Det är inte så konstigt att Sandman är den enda serie som vunnit World Fantasy Award och att serien utökade Vertigos läsarkrets till att även nå unga kvinnor som vanligtvis inte läste serier alls. Dessutom hade den större upplaga än Stålmannen, DC Comics flaggskepp.Sandman möter Marco Polo

För min del var jag fast redan då Döden visade sig vara Sandmans äldre syster (OK, Sandman betyder ungefär John Blund på utrikiska, så det är helt enkelt Morpheus eller Dröm som serien handlar om (och ja, jag borde kanske berättat det här först)). När sedan Sandman visade sig beställa en pjäs via Shakespeare eller när han räddade Marco Polo, ja, då var det bara att inse seriens storhet!

Marco Polo läste jag lite om bara ett tag sedan, så när jag hamnade i ett serieäventyr med honom kändes det som ÖDET...

Marco Polo är känd som en av världens upptäcktsresande, med Italienskt och Venetianskt ursprung. Men tittar man lite närmare på hans liv, så levde han faktiskt hela 24 år i Asien. Han fick resa mycket i dåvarande Kina, men kom bara tillbaka till Europa som av en slump, och när han satt ett år i fångenskap i Genua så var det hans cellkamrat som tillslut skrev ned reseberättelserna. Marco Polo var en ovanligt omedveten upptäcktsresande. Att ge sig iväg ut för att upptäcka världen, var ingen självklar uppgift för Marco Polo, som man kanske trodde sedan tidigare.

Nåväl, själv är jag mest på upptäcktsfärd efter någon som svarar 'Polo' när man letar efter dem och skriker 'Marco'. Hittills är det ingen som fattat skämtet eller den utrikiska traditionen.

Nu måste jag sticka hem, Mr Emerson undrar säkerligen vad jag egentligen pysslar med.

1492 – upptäckternas tidsålder?

1492, natten mellan den 8 och 9 april, dog Lorenzo de Medici i Villa Careggi utanför Florens.

Med honom dog den stabilitet som rått mellan de mäktigaste familjerna i Florens, och staden kastades in i oroliga maktspel. Detta, ihop med Savonarolas växande inflytande, gjorde att alla konstnärer som tidigare varit verksamma i Florens, flydde. Därför brukar man också säga att med Lorenzos död dog även Florens gyllene tidsålder och den första delen av renässansen.

För det som Lorenzo aldrig fick ta del av, och som kom att förändra hela världssynen, och egentligen grundlade imperialismen, var upptäckternas tidsålder.

1492 inledde Christoffer Columbus sin resa över Atlanten, för att resa till Asien och Indien.

Han upptäckte Amerika istället, vilket gjorde att man insåg att världen var mycket större än man tidigare trott. Fokus förflyttades från medelhavet, och det blev betydligt viktigare att ha havskontakt, än en central placering i medelhavet som Italien hade. Spanien blev en kraftfull stormakt.

1492 föll det sista moriska fästet på iberiska halvön.

Bara detta bevisar vilken stormakt Spanien hade blivit. Från att ha varit två rivaliserande kungadömen: Aragonien och Kastilien, nu enade genom giftermål mellan Isabella I av Kastilien och Ferdinand II av Aragonien, hade man fått en stormakt som var stark nog att kasta ut morerna. Morerna hade levt i Andalusien i södra Spanien i över 780 år, med en så annorlunda krigskonst att man näst intill ansåg dem oövervinnerliga. Världen låg för Isabella och Ferdinands fötter.

Ferdinand och Isabella av Spanien - de viktigaste makthavarna i världen.

Portugal och Spanien tar ledningen i upptäcktsresandet, med upptäckare som Magellan och Vasco da Gama till hjälp. Frankrike, Holland och England, länder med starka flottor, följer därefter. Etablerandet av kolonier börjar, och helt plötsligt är vi mitt uppe i kolonialism och imperialism. En framtid som Lorenzo nog aldrig kunnat ana.

--------------------------

Här i Sverige då? Tja, 1492 råder här fortfarande mörk medeltid. Sten Sture den yngre föds 1493, och när han är tjugo blir han riksföreståndare. Enligt Kalmarunionen (som bildades 1397) så regeras Sverige av en dansk kung. Flera rådsherrar vill återuppliva överenskommelserna i unionsfördraget. Men många andra, inklusive Sten Sture d.y. är emot detta och Kristian II, Kristian tyrann, genomför flera invasioner för att kväva upproren. Sten Sture d.y. dör under ett av dessa slag, i februari 1520. I november samma år genomför Kristian II Stockholms blodbad, för att ha ihjäl Sten Stures medkämpar. Bland de som dödas finns Gustav Vasas far Erik Johansson (Vasa). 1521 samlar Gustav Vasa en här i Dalarana (ooh vasaloppet!) och tågar mot Stockholm. Efter otal stads- och slottsbelägringar har Gustav Vasa slutligen makt över hela Sverige och den 6 juni (ooh nationaldag!) 1523 kröns han till kung.

Då, 31 år efter Lorenzo de Medicis död, anses den svenska renässansen ha fått sin BÖRJAN!

Vi ligger så satans efter.

Gustav Vasas intåg i Stockholm, som Carl Larsson föreställde sig det (bilder från Wikipedia).