Hur allting började

Under påsklovet 1994, då jag gick i 8:an på högtadiet, följde jag, min bror och min syster med våra bibliotekarier till föräldrar på en bussresa ned till Italien. Hela bussen var fylld av bibliotekarier från troligtvis hela södra Sverige, och så vi. Målet med resan var en bokmässa som handlade om barnböcker, och som tog plats i Modena där vi också bodde.

I Sverige var vintern på väg att ge sig, men inte många vårtecken hade tittat upp ännu. Resan ner i Europa var som en snabb beskrivning av händelseförloppet mellan vår och sommar. Snösmältning i Sverige, vitsippor och blommande forsythia i Tyskland och Österrike, följt av blommande körsbärsträd och slösande grönska i Italien. Jag har alltid varit värmeälskande, och jag önskade så hett att jag bodde i grönskande Italien istället för i frusna Sverige.

Under veckan som gick gjordes dagsutflykter från Modena till andra ställen runt om i Italien. Det var valfria utflykter, för om man ville kunde man gå på barnboksmässan istället. Så vi besökte Bologna, Parma och en rad andra platser (dock inte Venedig) samt Florens. (Och vi var på mässan en dag faktiskt!)

Dagen då vi besökte Florens började som alla andra utflyktsdagar, frukost på hotellet, stoj med mina syskon i bussen på väg till utflyktsmålet... Men när vi började närma oss Florens slutade jag prata med mina syskon och ägnade mig istället förundrad åt utsikten, och att bara ta in staden och landskapet. Busschauffören tog en omväg runt staden, för att vår första vy av staden skulle bli från Piazzale Michelangelo, så något äkta Florentiskt såg vi inte förrän då. Ändå var jag redan innan förtjust i Florens.

Sedanblev vi utsläppta på utsiktspunkten Piazzale Michelangelo och framför oss låg världens vackraste stad. Träd och buskar blommade, de omgivande bergen var blå och hela stadssilhuetten låg framför oss. Domkyrkokupolen och Ponte Vecchio drog och lockade ner mig från utkiksplatsen.

Jag var fast, och har varit det sedan dess. Det var kärlek vid första ögonkastet, av det bästa slaget.

(Bilden här tog jag på Piazzale Michelangelo 1994. Tyvärr hittar jag inte originalet, så denna suddiga version får duga tills vidare.)


Tyvärr var det endast en dagsutflykt och jag sörjde när vi åkte hem. Än mer när resan var slut och vi åkte tillbaks till vintern i Sverige igen. Men sedan dess har jag läst och fördjupat mig i nästan allt vad gäller Florens, bara för att på något sätt få vara nära staden igen.