Alla ni som har uppskattat min finska blogg: tack, och välkomna åter om ett drygt år. Alla ni som har saknat mina Florentinska och Italienska skildringar: varmt välkomna tillbaka. Ni kan se fram emot en renodlad Florensblogg hädanefter.
För Helsningfors och Finland må vara intressanta, men när ni läst Sagan om Simo, förstår ni att Florens inte går att slå.
Det har tagit lite tid att få ihop den här berättelsen, och det blir inte bättre av att blanda Smirnoff med julmust (tack käre Erik). Därför blir det en berättelse i två delar, med start nedan:
Det var en gång en liten pojke vid namn Simo. Han bodde i utkanten av en stor stad tillsammans med sin mor som hette Mia. Han hade en far också, en tapper och modig riddare, men han var nästan aldrig hemma. Han var alltid ute i krig för det fanns alltid folk att undsätta och fiender att hämnas på.
Simos far kallades den svarte riddaren, och det var inte hans fel att han aldrig var hemma förklarade Simos mor. Det han helst av allt ville, var att vara hemma hos Simo och Mia i deras kastell och kanske påta med växterna. Så Simo tog på sig att ta hand om trädgården och svor att göra allt han kunde för att i framtiden avsluta krigen i trakten.
Simo hade andra släktingar också. Han hade tre kusiner vid namn Alesso, Ippo och Zino och han tyckte inte särskilt mycket om någon av dem. De var alla äldre än han och alltid elaka. Men de fick göra som de ville, för Simos farbror Clem tyckte om dem. Farbror Clem tyckte allra bäst om Alesso, vilket gjorde Alesso högfärdig och ännu elakare. Farbror Clem tyckte dock inte alls om Simo och Simo kunde inte förstå varför.
Mia hade förklarat varför en gång, och då hade hon också förklarat att det var farbror Clem som alltid såg till så att Simos far hade ett krig att strida i. Farbror Clem ville inte att Simos far skulle börja bry sig om stadens andra angelägenheter, utan att han skulle koncentrera sig på att vara den svarte riddaren och göra det riddare gör bäst. Simos far var duktig och tapper och hade alltid en massa tur med sig, men Mia var ändå rädd att något skulle hända med fadern i krigen. Men farbror Clem satt istället och hoppades att något skulle hända Simos far i något av de hundra krig riddaren stred i. Både Mia och Clem visste att den svarte riddarens tur snart skulle ta slut.
När Simo var sju år kom det hemska men trots allt väntade beskedet om att den svarte riddaren hade dött. Han hade fått ett spjut i benet under en belägring, vilket inte hade varit en livshotande skada. Men såret hade inte rengjorts, och blivit infekterat. Infektionen hade spritt sig i kroppen och några dagar senare hade den svarte riddaren dött.
Simo kände inte så mycket över bortgången, han hade aldrig riktigt känt sin far. Men han visste att hans mor skulle vara ledsen. Nu skulle Simo aldrig få några syskon. Men till Simos stora förvåning var hans mor snarare beslutsam och rädd, än ledsen.
- Vi ska omedelbart flytta härifrån, Simo.
Det var det första hon sa när de blev ensamma efter att sändebudet lämnat dem.
- Vi ska flytta ut på landet, långt bort från staden och farbror Clem. Varken du eller jag är säkra här längre.
Sedan upprepade hon det som hon tidigare berättat för Simo om farbror Clems planer. Att han skulle göra en av Simos kusiner till kung över staden, troligtvis Alesso. Han hade inte kunnat göra det innan, eftersom Simos far varit i livet, och folket hellre ville ha den svarte riddaren som kung än en av Simos elaka kusiner.
- Farbror Clem kommer alltid se dig som ett hot till sina planer och jag är rädd att han kommer vilja låta dig dö också, precis som han lät din far dö. Det här gjorde Simo helt livrädd för farbror Clem. Han ville aldrig träffa Clem mer i hela sitt liv, och gick med på Mias planer om att flytta. Även om flytten innebar att han fick lämna sitt hem Kastellet med den stora vackra trädgården.
Simos barndomshem, kastellet med den stora trädgården.
Innan Simo och hans mor flyttade från staden träffade Mia Clem och förklarade att de aldrig skulle återvända. Varken hon eller Simo var intresserade av att han någon gång i framtiden skulle bli kung över staden och folket skulle snart glömma bort dem. Det var totalt struntprat alltihop, man kunde inte lämna folket i staden under ett styre av en illasinnad kung. Men Clem var en mäktig man som lätt kunnat se till så att det gick illa för Simo och hans mor. Genom att övertyga Clem om deras lojalitet till honom och kusinerna fick Mia Clem att tro att de inte var något hot mot tronen. Genom ett vädjande till Clem om blodsbanden mellan dem, fick Mia dessutom honom att lova att lämna Simo i fred, eftersom de ju ändå var helt ointresserade av att Simo skulle bli regent.
Hur ska det här sluta? Fortsättning följer om ett par dagar (onsdag eller torsdag tror jag).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar