Hur himla svårt kan det vara att skriva ett fyndigt inlägg om Cosimo de Medici? Jag har ju ändå förberett mig inför det här med ett inlägg både om hans far och om det Florentinska valsystemet. Men det behövs lite humor och alternativa skrivsätt. Inte lätt att göra om en allvarlig man med stor insikt och djupa kunskaper. Men tja, jag kan ju alltid leka lite idéer. Tänk om Cosimo …
-----------------------------------------------------------------------------------
1433
Sitter i Venedig eftersom jag är landsförvisad från min hemstad. Det enda jag gjort var att vara negativ till ett krig mot Lucca. Ett jädra skitkrig som inte borde fått ske över huvud taget. Det blev ett fiasko och det visste jag redan från början. Idioten Albizzi kunde inte ta den förlusten utan skyllde på mig. Som om jag någonsin skulle ha lånat ut pengar till någon som skulle rustat upp fiendens härar. Det handlar bara om bra och dålig krigsföring, vår var dålig, deras var bra. Men nu sitter jag här och är landsförvisad i 25 år.
Glöm att jag sitter här och möglar i 25 år! Jag ska hem och om bara rätt regering väljs så kan jag bli hemkallad. Om mina vänner hamnar i regeringen, skulle de nog häva landsförvisningen. Hmm, om jag köper valkommittén så ordnar det sig. Köpa en valkommitté har ju gjorts förut!
1434
Jag är tillbaka hemma. Albizzi är skitsur, men det struntar jag i. Han törs inte göra något, eftersom jag landsförvisat alla hans kamrater. Han kan inte utkräva hämnd på mig heller eftersom jag inte krökt ett hår på hans huvud. Eller ens några i hans familj. Men jag tänker inte låta honom få makten igen. Jag tänker kontrollera valkommittén ett tag till framöver. Hmm, kanske genom att införa en lag om att kommittén sitter i fem år innan den byts ut. Ja! Det är en bra idé!
1435
Alla köpte idén om kontinuitet inom valkommittén. Skitbra. Har förresten träffat Francesco Sforza. Han är förlovad med Bianca av Milano nu för tiden. Hon har inga bröder utan är den enda arvingen. Tja, jag ska låna ut pengar till ynglingen i alla fall. Schysst att ha en egen bank i ryggen.
1436
I RULE! Men säg det inte till någon. Jag försöker smälta in och vara som vanligt folk, men egentligen så kontrollerar jag staden. Har beställt ritningar till ny bostad. Det får inte vara för pampigt, som sagt, jag vill smälta in.
1437
Brunnellesci är en tölp. Han ritade värsta slottet till mig. Som om jag skulle smälta in med en sådan bostad. Tänker anlita Michelozzo istället. Hans hus ser mer normalt ut. Enkelt och värdigt. Jag som inte ens rider runt i staden på en häst. Mulåsna ser mer enkelt ut. En stolt vit springare som jag faktiskt blivit erbjuden som gåva en gång, skulle ju bara bekräfta att jag är stadens ledare. Det vill jag inte. Jag är ju bara en enkel medborgare (NOT! Haha ha!).
1441
Hörde att Francesco Sforza och Bianca av Milano äntligen gift sig. Nu ska bara hennes galne far, hertigen av Milano trilla av pinn också, så kanske vi kan få någon ordning här i vår landsända också.
1444
Folket är i staden är rätt intresserade av antiken, konst, filosofi och en massa annat. Det jag gör bäst är ju att förvalta pengar, men jag kan ju diskutera lite grann då och då. Tänkte fixa till ett bibliotek också, som alla medborgare kan besöka. Schysst idé. Ett allmänt bibliotek har ju aldrig existerat tidigare.
1447
Hertigen av Milano har äntligen andats sitt sista andetag. Nu ska vi bara se till så att Francesco och Bianca tar över tronen, och inte någon himla kusin till henne. Eller för den delen att någon republik återuppstår. Alla republiker går ju inte att styra, som vår.
1450
Sforza har äntligen lyckats bli hertig av Milano! FINALMENTE! Alla pengar har äntligen kommit till nytta, för nu är killen och jag typ bästa polarna! Nu kan vi tillsammans fixa världsfred eller något liknande.
1455
Inte världsfred, men nästan! Vi har skrivit fredsavtal mellan Milano, Florens, Neapel och Venedig. Det ska hålla i 25 år och alla ska hjälpa till att skydda varandra om någon stat blir angripen av en utomstående. Nu kan jag luta mig tillbaks, det här betyder att jag ordnat utrikespolitiken för all framtid, eller i alla fall all MIN framtid. Nu ska jag gå ut i trädgården och se sysselsatt ut. Det ska komma någon från valkommittén och meddela att jag blivit invald i regeringen. Jag får väl ta ett ämbete ibland då och då, för att se ut som en vanlig medborgare. Men lite motsträvigt, som om jag hellre skulle vilja odla citrus istället för att syssla med politik. Hihihi!
1458
Vet ni! Brunnelleschi sålde sina slottsritningar till Luca Pitti. Nu håller han på att uppföra jättebyggnaden på andra sidan floden. Det blir gigantiskt stort, och det gräver ett gigantiskt hål i Lucas plånbok. Jag bara vet att han kommer ta av bankens pengar också, och då är jag av med en konkurrent. För de har INTE råd med det där mastodontbygget. Tur att jag valde Michelozzo.
1460
Mitt husbygge är äntligen klart! Har till och med fått kapellet målat. Har sagt till konstnären att han ska slänga in ansiktsdrag från mina barn och barnbarn i de religiösa bilderna. Min sonson Lorenzo är en magnifik kille.
1463
Attans. Favoritsonen gick och dog. Han var en jädra bråkstake medan han levde, men jag trodde alltid att han skulle ta sig i kragen och bli min efterträdare. Min andre son är sjuk och har typ alltid varit det, så nu satsar jag mina kort på sonsonen Lorenzo istället.
1464
Jag är död. Det var väl dags. Jag har bett om att få en värdig begravning i all enkelhet, men det ser ut som att hela staden följer min kista till gravplatsen. Jisses. Få se, vad har de skrivit på min gravsten? Pater patriae. Fadern av faderslandet. Vilken titel! Tja, det kan jag väl "leva" med. Jag har ju ändå gjort rätt mycket för den här staden: ordnat varaktig fred, skapat fortsatt rikedom för både staden, min bank och min familj och dessutom hejade jag på den konstnärliga utvecklingen. Ja, jag kan nog vara ganska nöjd ändå.
Er alles
Cosimo de Medici
aka Pater patriae, aka il Vecchio 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar