Nytt inlägg...dröjer lite till...

Igår var jag uppe alltför sent, och skrev mitt nästa blogginlägg mitt i natten. För att ingen skulle störas skrev jag för hand i min vackra röda anteckningsbok, inne på toaletten.

Idag skulle jag skriva in allt här och pynta med foton jag tagit. Men vår kamerasladd står ingenstans att finna, så hur ska jag få över de tillhörande illustrationerna till datorn?!?!

Svordomar!!!

Till min tröst vet jag att detta även händer andra. Tyvärr äger ingen av oss något gitarr fodral vi kan leta i. Så, Malin, om du har kvar minneskortläsaren, så är jag numera intresserad!

Nåväl, vi fortsätter leta här hemma. I värsta fall får jag vänta med inlägget i fråga och satsa på annat jag kan illustrera från Wikipedia istället.

PS: Testpublik sökes! Hör av er om ni är/känner barn och unga i åldern 9-15 år som är intresserade av att läsa en barnfaktabok och kan kommentera läsningen efteråt!

Bryter tystnaden...

Vi har varit i Budapest på semester.

Parlamentsbyggnaden i Budpest - en riktig spettekaka!

Men nu är jag tillbaka och kommer mycket snart att uppdatera som vanligt!

Welcome, Nic!

As you know, I am writing here more or less anonymous. I'm not using my normal name and I give the people in my surronding aliases as well. As I tell people to read my blog, they usually get what and who I am talking about, so this is not a really secret blog. OK, it was at first, but I am now telling more and more people to read my texts.

And I finally had the courage to tell Nic about my blog. As she have come to mean a great deal to me and to my feelings about Florence, you all know she is often mentioned and quoted here. And now she knows this herself. So I just want to say: Welcome, Nic! Enjoy what you can - photos and clips! See how I introduced more people to Elisa's music? We'll make her concour the world!

I enjoy writing in Swedish too much to change this into an international blog, but I guess I can write a piece in English every now and then, just for fun. We just have to wait and see!

Bloggmanifest

Det jag tänker skriva om på den här bloggen är enkelt. Det kommer at handla om Florens. Det kommer att handla om Florens på alla upptänkliga sätt. Nutid, historiskt, matnyttigt och kanske lite mindre matnyttigt, men allt om Florens. Och jag tänker göra det på ett mer personligt plan, så det handlar om mitt eget Florens. Att skriva mer personligt är lättare och dessutom mycket roligare att läsa. Det är i alla fall den erfarenheten jag har fått genom att läsa andras bloggar.

Varför vill jag skriva om Florens? Jo, om en månad åker jag och min Mr Emerson till Florens, vilket fick mig att vakna upp litet, och att gräva ner mig i gamla minnen. Florens har varit en följeslagare i mitt liv i 13 år, det vill säga nästan mer än halva min livslängd. Jag har förändrats, men kärleken till staden har levt kvar. Därmed har också mina upplevelser av staden förändrats med mig. Att se Florens på nytt, åtta år efter min senaste korta vistelse ska bli intressant. Kanske uppskattar jag andra saker denna gång, säkert är i alla fall att jag blir rik på nya upplevelser.

Sedan kan jag inte förneka att det kliar alltför mycket i mina fingrar för att jag ska kunna låta bli att skriva. Jag har alltid tyckt om att skriva och vet att jag är bra på det, så att bara skriva för byrålådan duger inte längre. Jag behöver en spark i baken, och att ha en blogg som kallar och uppmanar till att skriva regelbundet känns bra. Kanske stillar det skrivklådan också.

Varför skriver jag mer eller mindre anonymt? Svår fråga. Just nu är Florens och vår stundande resa allt jag pratar om med vänner och bekanta. De kommer således inte vara så intresserade av att läsa denna blogg. Kanske skriver jag därför snarare för en redan vunnen publik, alla de som redan älskar Florens. Dessutom kommer flera av mina texter bli ganska personliga, och jag behöver vänja mig vid tanken på att de blir allmän egendom.

Till dess är jag er ödmjuka,

Lucy Honeychurch