Äntligen nytt paket!!!

Det tog en månad för paketet att ta sig från Italien och hit. Detta tack vare den italienska postens benägenhet att ta semestern i augusti på extremt stort allvar. Eftersom vi befarade att paketet var borttappat är vi nu mycket glada att det kommit fram, trots allt.


Förutom att Nic producerat ett 30-sidor långt brev (inget man vill skriva en gång till) så innehöll paketet många intressanta broschyrer, min försenade födelsedagspresent (kokboken), italienska skönhetsprodukter som jag numera är helt beroende av, och det jag blev gladast över: en stämpel med Ponte Vecchio, den berömda bron!



Fick genast idén att göra visitkort till bloggen med hjälp av stämpeln. Här har ni första exklusiva versionen. Efter lite övning ska de nog kunna bli riktigt snygga!

Post på det gamla goda sättet!

Jag är så lyckligt lottad som har så många fina vänner! Jag blev oerhört överraskad häromdagen när det damp ner ett litet paket i brevlådan här hemma - från Frankrike!

Lycka, hälsa, frid och glädje - trevliga nyårsönskningar!

Som jag tidigare berättat var jag i Landerneu i Bretagne under en specialkurs i franska på gymnasiet. Då bodde jag hemma hos en fransk familj och fick verkligen prata franska hela tiden. Min värdsyster hette Karine och vi hade brevväxlat i ett år eller två innan jag reste ner. Vi var helt enkelt goda vänner.

Vi fortsatte att brevväxla efter mitt besök, men med tiden har det avtagit. Vi skrev allt mer sällan, och kontakten består väl nu bara av enstaka vykort och helgönskingar. MEN... förra året fick jag inget julkort, och jag skickade inget kort från Florens heller. Ibland blir det så här. Man glider isär, slutar skriva för att man inte hinner (kolla brev på franska att stavning, grammatik och uttryck stämmer, tar tid och är urtråkigt!). Liten kontakt blir till ingen kontakt.

När det var dags för årets julkort (de vackra med Lejon i tomteluva, ni vet) skickade jag i alla fall ett, även om jag funderade över att inte göra det. Fick jag inget svar på det här så skulle det antagligen inte bli fler kort till och från Frankrike. Så på Espresso House i Lund, medan Mr Emerson sprang runt på jakt efter en julkklapp till mig, satt jag och skrev den sämsta franskan jag någonsin skrivit, helt på fri hand, utan ord- och grammatikbok.

Och nu kom svaret! En glittrigt kattkort med hälsningar och en jättefin liten receptbok på Crêpes i olika variationer. Je suis très contente! Merci beacoup, Karine! Tu es vraiment une copine formidable!

Min fina receptbok!!!

På kortet påpekade Karine också att det imorgon, den andre februari, är La Chandeleur - La fête de Crêpes. Eftersom jag är fullkomligt fantastik på att göra pannkakor (nej allvarligt, jag överdriver inte - jag kan till och med vända dem i luften!) är detta absolut något jag vill fira. Jag vill gärna testa flera recept ur boken, både matiga och efterrättsvarianter. Så, välkomna hit! Detta gäller naturligtvis Skåningar av alla slag (Lundensare, Malmöiter och Helsingborgare) också!!!

Nytt inlägg kommer riktigt snart. Mr Emerson och jag ska testa en italiensk restaurang inne i Halmstad ikväll, och en kortrecension av den skulle jag vilja lägga upp här.

Welcome, Nic!

As you know, I am writing here more or less anonymous. I'm not using my normal name and I give the people in my surronding aliases as well. As I tell people to read my blog, they usually get what and who I am talking about, so this is not a really secret blog. OK, it was at first, but I am now telling more and more people to read my texts.

And I finally had the courage to tell Nic about my blog. As she have come to mean a great deal to me and to my feelings about Florence, you all know she is often mentioned and quoted here. And now she knows this herself. So I just want to say: Welcome, Nic! Enjoy what you can - photos and clips! See how I introduced more people to Elisa's music? We'll make her concour the world!

I enjoy writing in Swedish too much to change this into an international blog, but I guess I can write a piece in English every now and then, just for fun. We just have to wait and see!

JAA! Vi ska åka till Florens!!!

Illa. Mycket illa att det dröjer en hel vecka mellan mina inlägg. Många som bloggar har samma problem, men det beror oftast på att de inte har tid eller för lite att säga. Jag har massor att säga, och hyfsat med tid, men när bloggandet hålls hemligt för alla inklusive Mr Emerson är det svårt att stänga in sig och säga att man arbetar på ett hemligt projekt.

Hur som helst. Följande har jag velat säga sedan förra inlägget:

JAA!!! VI SKA ÅKA TILL FLORENS!!!

Jag lyckades äntligen övertala Mr Emerson om att vår nästa semestertur skulle gå till Florens, även om där är fullt med turister och även om där är väldigt hett om dagarna. Jag är mycket exalterad!!! Så exalterad att jag:

1. Pratar exalterat om vår stundande resa med alla vänner och bekanta.
2. Pratar exalterat om vår stundande resa med obekanta människor.
3. Pratar exalterat och ingående om vår stundande resa med katten.

Vi åker söndagen den 29 juli och stannar i sju nätter. Vi åker med Sterling från Göteborg, som har reguljärflyg till Florens lilla men nu äntligen internationella flygplats, så vi slipper byten och vi slipper landa i Pisa istället. Dessutom är priset bra, vi gillar Sterling! Hotellet vi ska bo på heter Hotel Villa Liberty och ligger på kullen upp mot utkiksplatsen Piazzale Michelangelo. Vi åker tidigt på morgonen, så vi har hela söndagen på oss till inledande sightseeing. Mr Emerson har inte varit i Florens förut, så jag tänkte börja hela vistelsen med att titta på Florens från just Piazzale Michelangelo. Jag får jämföra mina intryck därifrån med de jag fick första gången jag var i Florens, och jag hoppas för allt i världen att Mr Emerson blir lika förtjust i staden som jag är!

Sedan finns det faktiskt någon annan som är lika förtjust i att jag ska åka till Florens, som jag själv är, och det är Nic. Nic är min italienska brevvän som jag nog skrivit till i över 10 år. Hon ska visa oss runt i staden och ta oss till en del gömda pärlor som turister sällan hittar till. Dessutom har hon fullt av ovärderliga tips om Florens med omnejd, eftersom hon ju faktiskt bor där och har gjort det sedan hon var liten. Denna fördel, att ha en Florentinsk kontakt var det som slutligen övertygade Mr Emerson om att Florens var rätt. Annars hade vi nog åkt till Dublin eller fjällen istället.

Åter till Nic. Jag fick en fråga om hur hon och jag fick kontakt, och det var något jag inte tänkt på under lång tid. Hur vår vänskap började, helt enkelt. Det var nog 1996 tror jag (möjligtvis 1997). Jag såg hennes annons om brevvänner i en specialtidning (OK, när den här bloggen blir offentlig kommer jag få sota för att jag skrivit ”specialtidning”. Det var faktiskt tidningen för Bryan Adams fanclub som hennes annons stod med i. Vi gillade båda Bryan Adams i början av 90-talet, nu har den förtjusningen lagt sig, men vår vänskap består!) och det stod bara en adress och ett födelseår. Men dessa tre saker räckte för min del: hon bodde i världens vackraste stad, hon var född samma år som jag och vi gillade samma musik.

Så jag skrev, och fick ett vykort från Budapest, tror jag, som svar. Kunde inte alls placera det till en början, men sedan blev jag jätteglad. Inte nog med att hon valt ut mig som brevvän, hon tyckte dessutom redan att vi var så goda vänner att hon kunde skicka turistvykort utomlands ifrån till mig. Det gör i alla fall jag endast till särskilda personer, inte som julkort som typ skickas till alla man känner…

Till en början så skrev vi bara enkla brev till varandra, men sedan lärde vi känna varann bättre och 2002 damp det ner ett jättepaket från henne i min brevlåda (eller, rättare sagt, gamla brevinkast i Malmö är små, så jag fick hämta ut det på posten). Det var fullt med bilder, kassettband, böcker och kartor samt massvis annat. Den kvällen blev det bara Florens i min lilla studentlägenhet, överväldigad av denna enorma gåva som jag blev! Efter det har våra brev blivit allt längre och dessutom medföljer nästan alltid ett och annat trevligt.

Det här paketet fick jag för ca två veckor sedan, innehållande böcker om Toscana och Florens, intressanta urklipp, en och annan present samt choklad en masse! Det är det trevligaste, vi har kommit på att vi båda uppskattar choklad mycket! Så, nu sänds det god choklad från Sverige och från Italien, till bådas stora glädje! Men, sanningen att säga har de mycket bättre choklad i Italien än vad vi har här. Så, ibland har jag skickat finsk Fazerchoklad istället…

Nic och jag har faktiskt träffats en gång, men bara över dagen, under min andra vistelse i Florens. Det var 1999 och jag var egentligen på läger i Livorno, på Toscanas västkust, men jag rymde från lägret en dag bara för att få se mitt älskade Florens. Men mer om det en annan dag.

Jag har placerat min blogg i
Halmstad på bloggkartan.se