Pazzikonspirationen

Härom veckan fick jag ett mail från en gammal vän och klasskamrat, som jag umgicks med under högstadiet. Han var följaktligen med när det stora hände, när jag åkte iväg över påsk och kom hem med huvudet fyllt av Florens och Medicéer.

I det mail han svarade på hade jag skrivit att vi skulle till Florens på semester, och detta var reaktionen jag fick:

Jag minns att du skrev nåt om Florens i barndomen, något år, jag minns inte när. Jag kommer ihåg det för att jag tyckte att det var så märkligt då, att man kunde veta något om Florens. Jag menar jag hörde talas om Pazzi konspirationen - den där några ur Pazzifamiljen försöker mörda Lorenzo och Guiliano Medici - för första gången för ett par månader sedan.

Min väns brev var mycket bra, och jag uppskattade de mycket. Förutom detta om Florens skrev han flera saker som fick mig att bli på gott humör och fick mig att känna mig upplyft.

Men med detta lilla stycke ovan fick han mig också att tänka på en historia som jag nästan glömt bort. Mitt Florensintresse har de senaste åren varit koncentrerat på två saker: Nics brev och Medicéer aktiva under 1500-talet. Men ibland är det enklaste det bästa, det jag redan vet och uppskattar. Varför krångla när historien om Pazzikonspirationen är en av de bästa?! Den berättelsen har nämligen allt man kan önska sig.

Under mitten av 1400-talet var Medici den ledande och styrande familjen i Florens. Flera andra stora familjer såg dem därför som självklara fiender. Lorenzo il Magnifico styrde staden tillsammans med sin yngre bror Giuliano när deras far dog 1469. Lorenzo var då bara 20 år. De två bröderna var mycket omtyckta i staden, speciellt Giuliano som dessutom ansågs vara mycket vacker, till skillnad från Lorenzo.

Giuliano de Medici porträtterad av Bronzino, från Italienska Wikipedia.

Konspirationen sattes igång av familjen Pazzi som själva hade en familjebank, liksom Medicéerna. Som ledande familj innebar styret av Florens en massa fördelar för den egna banken, och det var naturligtvis vad familjen Pazzi var ute efter. Till stöd för sin sak hade de hjälp av påven Sixtus IV.

Målet var att ta livet av båda bröderna, så att ingen fanns kvar att styra Florens från Medicéernas sida, och detta skulle ske vid ett och samma tillfälle, kring påskhögtiden 1478. Den första planen var att morden skulle ske vid en stor påskbankett som stadens alla nobiliteter var bjudna till. Men Giuliano mådde dåligt, och närvarade därför inte på banketten. Konspiratörerna beslutade därför uppskjuta dådet till morgondagen.

Dagen därpå kom Lorenzo och Giuliano till högmässan i katedralen (Santa Maria del Fiore, med kupolen, ni vet). När församlingen fallit på knä för att be stacks Giuliano ihjäl, medan Lorenzo klarade sig med ett sår på halsen. Tack vare sin goda hörsel hann Lorenzo hastigt vända sig om och kunde fly. Med hjälp av sina närmaste vänner kunde han fly in i en sakristia och där barrikadera sig mot sina angripare.

I staden spreds det som en löpeld att Giuliano hade mördats, och dessutom på en helig plats och på påskdagen, en dag för fred och stillhet. Folket upprördes och gick på jakt efter de skyldiga.

Ledarna för konspirationen hade under tiden givit sig iväg till regeringspalatset, för att där kunna gripa makten när morden var ett faktum och Florens stod utan ledare. Gonfaloniern (stadsöverhuvudet) tyckte dock att de betedde sig underligt, och höll kvar dem på platsen. När ryktet om vad som skett i katedralen nådde gonafloniern fattade han genast beslutet att hänga konspirationsledarna.

Det uppretade folket hade jagat de resterande konspiratörerna genom staden och dödat några av dem. Resten blev landsförvisade. När Lorenzo sedan visade sig kunde han mötas av folkets jubel, men samtidigt mana till lugn. Många av de skyldiga hade redan dödats och Lorenzo behövde därför inte utkräva någon hämnd. Att hämnas hade utan tvivel bara skaffat familjen fler fiender, vilket Lorenzo mycket väl visste och ville undvika.

Lorenzo il Magnifico som staty utanför Uffizierna.

Mordförsöket hade helt misslyckats och istället vänds till total fördel för Lorenzo och familjen Medici.

Som sagt, en historia som har allt: bitter fiendskap, konspiration med stöd av de högsta ledarna, mord och undkommande i sista minuten, djup sorg över att den vackre brodern dör, men ändå ett slut i uppmaning om fred.

Tack så mycket S för att du påminde mig om allt detta!