Kort och blandat

Det finns ett par småsaker som jag känner att jag vill och behöver kommentera. Det är inte tillräckligt för att bli ett helt inlägg om vart och ett av de här ämnena, och alla har inte heller en Florensanknytning. Det är saker som sker runt omkring mig eller saker som jag genom tidigare inlägg här har givit mig in i debatten med.

Detta lät jätteallvarligt, men så är inte fallet. Här kommer mina kommentarer:

• Min katt är INTE tjock! För femhundrafemtielfte gången: MIN KATT ÄR INTE TJOCK!!! Mitt söta Lejon är en Norsk skogskatt som har massor av päls. Därför ser han stor ut, men om man klappar honom eller tar upp honom i famnen så märker man genast att han inte är så stor som han ser ut. Han är faktiskt en ganska liten katt. Och vi matar honom inte för mycket, ett mål blötmat och ett mål torrfoder om dagen. Den som nästa gång säger att min katt är tjock ska själv försöka hoppa upp på ett bord som är över en meter högt – för det klarar Lejon! Det hade han inte gjort om han hade varit tjock. Min katt är inte tjock, han är spänstig och hårrik.

• Nic gillar ekorrar. Tydligen är ekorrar ett tecken för tur i Italien och dessutom är de riktigt ovanliga. Om Nic har tur så ser hon kanske två ekorrar om året. Så när jag var på Mr Emersons arbetsplats och såg två ekorrar kivas om valnötter, så lyckades jag få in hela hennes årsantal ekorrar på en gång. På torsdag går mitt paket med posten ned till henne i Florens, innehållande en ekorre i form av ett gosedjur, samt en CD-skiva med ekorrbilder. Hoppas det ger henne all tur hon behöver.

Ekorre i Kaukasisk vingnöt (Pterocarya fraxinifolia) i nötlunden på Norrvikens Trädgårdar.

• Varför finns jag inte på Facebook? Det är inte av lathet, jag är insatt i själva grejen. Det har väl lite att göra med att det finns människor på Facebook som jag inte vill ha kontakt med. Men egentligen handlar det mer om att de gamla vänner jag tappat bort och VILL ha kontakt med inte finns representerade i lika stor utsträckning. Och till er som jag inte tappat bort och som finns på Facebook, till er vill jag bara säga att jag hellre träffar er öga mot öga än över Internet. Dessutom finns det en massa andra sätt att hålla kontakten med folk som jag använder mig av. E-post, telefon och så är jag en av de få som faktiskt fortfarande anlitar posten och skickar brev och saker till mina vänner. Det gör oftast folk riktigt glada och då blir jag också glad.

• För er som missade avslutningen på Formel 1 säsongen så ska jag här rapportera resultatet med blandade känslor. Vinnare blev Kimi Räikkönen, Ferrari med 110 poäng. Två kom Lewis Hamilton, McLaren-Mercedes med 109 poäng. Trea Fernando Alonso, McLaren-Mercedes med 109 han med. Lewis Hamilton hade fler bättre placeringar än Alonso och fick därför sin andra plats trots att de slutade på samma poängantal. En ynka poäng skilde alltså Kimi från Lewis när de gick i mål. Hade inte McLaren-stallet sjabblat bort näst sista loppet, eller om Lewis Hamilton hade varit lite mindre nervös i sista loppet, så hade han vunnit istället. Att Kimi vinner för att en annan förare kör dåligt, istället för att utklassa har jag lite svårt att vara glad över. Eller så är jag bara svag för Lewis Hamilton. Nic kommenterade det hela så här:

I was very happy that Kimi Raikkonen won the Formula 1 driver's championship, and you SHOULD BE, too, because HE is Finnish and I am Italian, and because he said that he feels very happy with this team while he didn't at all with his old one, where he never won in five years, while with Ferrari he won on his first year... so you absolutely have to leave McLaren-Mercedes to its fate once and for all, especially now that they became ridiculous with this pathetic spy story-shame!! And also because, even if you are not interested in cars, Ferrari makes much more beautiful cars than Mercedes, even if you just look at them as design objects (like architects do...)! I have always liked Kimi Raikkonen, even when he was in McLaren, and I hoped he would come to Ferrari, so now everything is in its place!!

Så med andra ord borde jag lämna McLaren åt sitt öde och börja gilla röda bilar med hästar på. Men jag hade ju glatts så mycket mer åt att Kimi Räikkönen blev världsmästare om han blivit det någon gång mellan 2002 och 2006. Istället är jag glad åt att Finland fått två världsmästare inom loppet av endast 10 år. Det är så mycket mer än något annat Nordiskt land någonsin presterat.

Mer Italy vs Helsinki blir det nästa vecka, då jag planerar en liten överraskning här! Det blir en veckas Limited och Special Edition av min blogg. Fortsätt läs, eller var en liten fyrkant!

Est! Est!! Est!!!

Hade besök av min syster och hennes sambo i helgen. Det var ett bra tag sedan vi sågs, hon var i Amerikatt under bokmässan, som brukar vara ett givet tillfälle för mig att träffa mina syskon. Så senaste gången vi sågs var faktiskt inför vår Florensresa. Vi sov över hos dem natten innan, eftersom vårt plan lyfte väldigt tidigt på morgonen.

Jag och mina syskon brukar ge varandra souvenirer efter en resa, även om det inte är ett måste. Nu när vi dock hade sovit över hos dem ville jag verkligen tacka genom en liten present. Så jag frågade om de hade några önskemål.

Min syster och hennes sambo var i Florens i maj 2006, alltså ett år innan min och Mr Emersons resa. Till skillnad från oss hade de själva hyrt en bil och åkt runt på den Toscanska landsbygden, besökt vingårdar och provat lokala viner. De hade under denna vinprovartur tagit sig till en vingård vid namn Santo Stefano. Vinet där var tydligen i särklass framför allt annat, så när jag ställde min fråga, önskade de sig självklart en flaska Santo Stefano vin.

Tyvärr visade sig just det vinet vara väldigt lokalt, varken Nic eller hennes far kände till det. De trodde att gården kanske var så liten att den inte producerade större mängder, och därför koncentrerade sig till gårdsförsäljning. Så, vad skulle jag då skaffa istället?

Jo, Est! Est!! Est!!! Det berömda vita vinet som fått sitt namn från en legend.

Flaska av Est! Est!! Est!!! i dagens moderna utseende.

Enligt legenden kom en ämbetsman från Augsburg, vid namn Johannes Defuk, resande förbi Montefiascone mot Rom. Han skickade alltid sin betjänt i förväg för att prova det lokala vinet. Om betjänten gillade det skulle han skriva ”Est” på väggen till huset. Då visste Johannes var han kunde få ett vettigt vin när han stannade längs vägen. I byn Montefiascone (ligger i provinsen Viterbo) hittade betjänten ett så gott vin att han skrev ”Est! Est!! Est!!!” på väggen. Naturligtvis stannade Johannes där och tyckte så mycket om vinet att han drack det till döds. Ett lyckligt slut! Så sedan dess heter vinet ”Est! Est!! Est!!!”.

Vinetikett från 70-talet föreställande Johannes Defuk.

Nic berättade denna legend för mig i ett av sina brev tidigare i år, men då handlade det om choklad. Hon hade varit på en musikalisk workshop och musikern som var där var tydligen känd för att gilla choklad. När han avslutade evenemanget tackade Nic genom att sträcka fram ett vykort med praliner på, från en chocolateria hon gillar. På det hade hon helt enkelt bara skrivit ”Est! Est!! Est!!!”. I brevet hade Nic skickat med en ask med blandade praliner från chocolaterian, och de var verkligen fantastiskt goda.

Jag har själv inte druckit vinet ”Est! Est!! Est!!!” så jag vet inte om det är fantastiskt. Jag får vänta på rapport från min syster. Efter att de läst legenden var de mycket intresserade att få smaka på det. Eller så får jag beställa en flaska från systemet. Välsorterade butiker har ”Est! Est!! Est!!!” i sitt ordinarie sortiment, men på mindre orter får man beställa från systemets beställningssortiment. Inget dyrt vin, så det är absolut värt att prova!

I övrigt ska jag också börja sätta märkningen ”Est! Est!! Est!!!” på saker jag testat och smakat, som jag vill rekommendera. I brist på goda smaker jag nyligen fått uppleva får jag istället rekommendera den nyöppnade SF-bokhandeln i Malmö, som jag besökte första gången igår. Definitivt värd att skriva ”Est! Est!! Est!!!” på.

Tack Markus för att du tog dig tid att äta lunch med mig igår! Det var trevligt!!!

Bebyggda broar

– Den är väldigt vacker, men vad är det för speciellt med den?

Det var min första reaktion på Ponte Vecchio, den där första gången jag var i Florens 1994. Jag och min familj (samt resten av busslasten bestående av bibliotekarier) stod på utkiksplatsen Piazzale Michelangelo och tittade på staden. Lillebror Freddy (får kalla honom så för sakens skull) sprang omkring i sin psykedeliskt mönstrade fleecetröja och tog miljoner foton som alla fick solkatter.

Och min mor fick förklara för mig vad det var med Ponte Vecchio som var så speciellt:
– Det finns hus på bron.
Jo, det kunde jag ju se. Men det var väl inte så fantastiskt? Sedan tittade jag på alla andra broar över floden Arno, inte en enda av dem hade hus. När jag tänkte efter kunde jag inte komma på en enda bro med byggnader på som jag sett med egna ögon. Då fattade jag.

Nu vet jag att det finns fler saker med Ponte Vecchio som är lika fantastiska. Till exempel var det den enda florentinska bron som inte bombades under andra världskriget. Ryktet säger att en av de högsta tyska flygofficerarna hade varit arkitekt innan kriget och inte hade hjärta att bomba bron. Byggnader på båda sidor om bron bombades dock för att försöka hindra de allierades telegraftrådar.

Ponte Vecchio i Florens, foto från vår resa i somras.

Grunden för Ponte Vecchio är alltså bevarad från Medeltiden, men sitt nuvarande utseende fick bron först på 1500-talet. Under medeltiden låg stadens alla slaktare på bron, och de slängde allt slaktavfall i Arno. Vattnet var således inte rent, men Florentinarna tyckte att deras stad var bland de renaste i världen för att just slaktavfallet inte låg och ruttnade i högar på stadens gator. På 1500-talet blev det dock ändring, när Cosimo I inte ville beblanda sig med vanligt folk när han promenerade hem från sitt kontor. Vasari byggde sin korridor åt honom, från Uffizierna till Palazzo Pitti, rakt över Ponte Vecchio. Cosimo ville inte känna slakteridoften på sin tio minuters promenad hem, och körde bort slaktarna. Istället uppmuntrades guldsmeder att slå sig ned där. En fantastisk bro med fantastisk historia helt enkelt!

Däremot vet jag numera att det finns en mängd andra broar som är bebyggda runt om i världen. I Nordamerika finns miljoner broar med väggar och tak, laduliknande skydd enkelt uttryckt. I Europa finns också broar med tak (Suckarnas bro i Venedig till exempel) men dessutom broar med reella byggnader. Flera sådana finns i Frankrike och Tyskland, samt enstaka även i Holland och Belgien. En i Frankrike har jag faktiskt besökt.

I trean på gymnasiet valde jag en fördjupningskurs i franska. I kursen ingick en resa till Landerneau i Bretagne. Min gymnasieskola hade ett utbyte med gymnasieskolan där, och vi fick bo hemma hos elever vid den skolan. Jag hade tidigare tagit emot en tjej att bo hemma hos mig när de besökte Linköping, men när vi kom bodde jag hemma hos en tjej jag brevväxlat med sedan mitt första gymnasieår istället. Det var en fantastisk upplevelse, och man var verkligen tvungen att prata franska eftersom man bodde hemma hos folk. Dessutom fick man en inblick i deras liv som man nog aldrig annars fått. För att inte tala om hur mycket bättre ens franska blev.

Hur som helst. Mitt i Landerneau flyter floden Elorn. Över den går bron Pont de Rohan (Rohan är namnet på hertigfamiljen som styrde Bretagne en gång i tiden. Det har inget att göra med Sagan om ringen.) som har flera byggnader ovan sig. Naturligtvis menade jag att Ponte Vecchio var en betydligt vackrare bro men, fick jag påpekat från Landerneau-borna, ingen bodde längre på den. Pont de Rohan var en levande bro, eftersom husen faktiskt var bebodda. Guldsmederna på Ponte Vecchio levde inte där, de bara arbetade där. Det kanske fransmännen hade en poäng med.

Inlandssidan av Pont de Rohan i Landerneau, vid ebb.

Som del i vår resa fick vi bland annat intervjua arbetande fransmän. De flesta intervjuade någon av sina värdföräldrar, men jag och en tjej besökte en farmaceut som jobbade på ett apotek som låg just på Pont de Rohan. Jag minns inte så mycket av intervjun längre, men jag kommer ihåg att vi hade ett fasligt sjå med att säga NI och inte DU till henne. När vi för hundrade gången bad om ursäkt så tog hon inte illa upp längre i alla fall… Förutom det minns jag bara något hon sa om att apoteket låg på bron: det blev ganska kallt om vintern, eftersom det kalla vattnet ständigt forsade under dem.

Även om både Ponte Vecchio och Pont de Rohan således är bebyggda, upplevde jag dem som helt olika. I Florens har Ponte Vecchio fortfarande en brokänsla kvar. Man kan mitt på bron se ut över Arno och husen som kantar floden medan man på Pont de Rohan kunde gå över bron utan att vara medveten om att det var en bro. Husen på bron var så höga och breda att det kändes som om man var på vilken fransk gata som helst. Däremot var floden Elorn så totalt annorlunda än Arno. Jag har aldrig varit någon stans där skillnaden mellan ebb och flod var så tydlig. En tid på dagen fanns inget vatten alls. En annan stjälpte det nästan över kanterna.