Visar inlägg med etikett Ekorrar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ekorrar. Visa alla inlägg

söndag 28 september 2008

Ekorre, squirrel, écureuil & scoiattolo

Jag har berättat vid ett flertal tillfällen att Nic är väldigt förtjust i ekorrar. De betyder tur i Italien, och är rätt så sällsynta. I Sverige, speciellt om hösten då det dräller av ekorrar, har jag ibland svårt att förstå fascinationen. Eller så kanske det bara är på min arbetsplats som är full av olika valnötsträd, ekar, hasslar och vingnötter som det dräller av oförsiktiga ekorrar som hamstrar mat.

Hur som helst. I helgen fick jag träffa på en mycket speciell ekorre som jag själv avgudar, nämligen SPIP. Tydligen är han rätt förtjust i mig också.

De som känner mig vet att jag älskar serier. Fransk-belgiska serier i allmänhet och Spirou i synnerhet. Jag är nyligen hemkommen från bokmässan, och Egmont Serieförlaget, som tagit över stora delar av den svenska serieutgivningen, hade där slagit på stort. De har givit ut nya Spirou-album ett tag, och i år har de dessutom tryckt upp nya upplagor av de Spirou-album som varit svåra att få tag på för oss samlare. Förutom detta hade Egmont också lyckats plocka dit en av de mer kända och uppskattade Spirou-tecknarna, nämligen JANRY!

Det första Spirou-albumet jag läste var ett äventyr av Tome & Janry, det första albumet jag fick i min ägo var skrivet och tecknat av Tome & Janry och det första jag någonsin själv köpte var gjort av Tome & Janry. Äventyren som Tome & Janry gjorde under 80- och 90-talen hör fortfarande till mina absoluta favoriter. Det var därför fantastiskt kul att få träffa Janry och få prata med honom. Jag pratade naturligtvis franska, men fick albumet signerat på engelska trots allt. Han verkade glad över att få teckna Spip åt mig i alla fall!

Albumet som bilden ovan numera finns i är nr 42 i den svenska utgivningen, vid namn Drömfabriken. Det har varit nästintill omöjligt att få tag på i första upplaga och sanslöst dyrt. Det har länge varit det enda album som jag saknat i min Spirou-samling. En första upplaga väger alltid tyngst, men nu har jag en signerad andra upplaga istället, vilket inte är fy skam!

Förutom detta så fick jag ett album till snabbsignerat (nr 41: Uppgörelse i Chinatown, första upplagan (skryt, skryt) som finns för beundran här hemma) och så deltog jag på söndagens korta seminarium som Janry pratade på. Det var intressant, men kunde ha varit mycket bättre om det funnits mer tid och om Janry själv kanske hade kunnat få prata franska med tolk istället för en knagglig engelska. Till exempel tror jag att den fråga jag fick ställa missuppfattades av honom. Jag borde nog ha ställt frågan på min knaggliga franska istället. :) En bild därifrån lyckades jag i alla fall ta med min lilla mobil.

Janry tecknar gymnastikläraren från Den unge Spirou.

För övrigt tycker jag att den stora behållningen av mässan i år var alla möten med intressanta människor och författare. Nog för att jag har med mig kilovis av böcker hem, men det som kommer att ligga kvar i minnet är mitt möte med Ingrid Hedström, att få se Morgan Larsson från P3 hålla Sanning eller Bullshit tävling på SRs scen, att få höra SRs utrikeskorrespondenter berätta om sina liv och naturligtvis få se Janry teckna Spirou-karaktärer på löpande band!

Summary in English: Visited the yearly book fair in Gothenburg this week-end. It was great, as the artist Janry was there too! He drew Spirou with his colleague Tome during the 80:ties and 90:ties. Now they have retired from the original series and make the Adventures of young Spirou. He drew the squirrel Spip for me in an album and signed it. It was the last album I needed for a complete collection! I got both star struck and over the moon happy!

Si j’avais écrit français assez bien, j’aurai écrit une sommaire en français aussi. Mais j’ai seulement rencontré Janry, le dessinateur de Spirou ! Formidable!

tisdag 27 november 2007

Kort och blandat

Det finns ett par småsaker som jag känner att jag vill och behöver kommentera. Det är inte tillräckligt för att bli ett helt inlägg om vart och ett av de här ämnena, och alla har inte heller en Florensanknytning. Det är saker som sker runt omkring mig eller saker som jag genom tidigare inlägg här har givit mig in i debatten med.

Detta lät jätteallvarligt, men så är inte fallet. Här kommer mina kommentarer:

  • Min katt är INTE tjock! För femhundrafemtielfte gången: MIN KATT ÄR INTE TJOCK!!! Mitt söta Lejon är en Norsk skogskatt som har massor av päls. Därför ser han stor ut, men om man klappar honom eller tar upp honom i famnen så märker man genast att han inte är så stor som han ser ut. Han är faktiskt en ganska liten katt. Och vi matar honom inte för mycket, ett mål blötmat och ett mål torrfoder om dagen. Den som nästa gång säger att min katt är tjock ska själv försöka hoppa upp på ett bord som är över en meter högt – för det klarar Lejon! Det hade han inte gjort om han hade varit tjock. Min katt är inte tjock, han är spänstig och hårrik.

  • Nic gillar ekorrar. Tydligen är ekorrar ett tecken för tur i Italien och dessutom är de riktigt ovanliga. Om Nic har tur så ser hon kanske två ekorrar om året. Så när jag var på Mr Emersons arbetsplats och såg två ekorrar kivas om valnötter, så lyckades jag få in hela hennes årsantal ekorrar på en gång. På torsdag går mitt paket med posten ned till henne i Florens, innehållande en ekorre i form av ett gosedjur, samt en CD-skiva med ekorrbilder. Hoppas det ger henne all tur hon behöver.
Ekorre i Kaukasisk vingnöt (Pterocarya fraxinifolia) i nötlunden på Norrvikens Trädgårdar.

  • Varför finns jag inte på Facebook? Det är inte av lathet, jag är insatt i själva grejen. Det har väl lite att göra med att det finns människor på Facebook som jag inte vill ha kontakt med. Men egentligen handlar det mer om att de gamla vänner jag tappat bort och VILL ha kontakt med inte finns representerade i lika stor utsträckning. Och till er som jag inte tappat bort och som finns på Facebook, till er vill jag bara säga att jag hellre träffar er öga mot öga än över Internet. Dessutom finns det en massa andra sätt att hålla kontakten med folk som jag använder mig av. E-post, telefon och så är jag en av de få som faktiskt fortfarande anlitar posten och skickar brev och saker till mina vänner. Det gör oftast folk riktigt glada och då blir jag också glad.
  • För er som missade avslutningen på Formel 1 säsongen så ska jag här rapportera resultatet med blandade känslor. Vinnare blev Kimi Räikkönen, Ferrari med 110 poäng. Två kom Lewis Hamilton, McLaren-Mercedes med 109 poäng. Trea Fernando Alonso, McLaren-Mercedes med 109 han med. Lewis Hamilton hade fler bättre placeringar än Alonso och fick därför sin andra plats trots att de slutade på samma poängantal. En ynka poäng skilde alltså Kimi från Lewis när de gick i mål. Hade inte McLaren-stallet sjabblat bort näst sista loppet, eller om Lewis Hamilton hade varit lite mindre nervös i sista loppet, så hade han vunnit istället. Att Kimi vinner för att en annan förare kör dåligt, istället för att utklassa har jag lite svårt att vara glad över. Eller så är jag bara svag för Lewis Hamilton. Nic kommenterade det hela så här:

I was very happy that Kimi Raikkonen won the Formula 1 driver's championship, and you SHOULD BE, too, because HE is Finnish and I am Italian, and because he said that he feels very happy with this team while he didn't at all with his old one, where he never won in five years, while with Ferrari he won on his first year... so you absolutely have to leave McLaren-Mercedes to its fate once and for all, especially now that they became ridiculous with this pathetic spy story-shame!! And also because, even if you are not interested in cars, Ferrari makes much more beautiful cars than Mercedes, even if you just look at them as design objects (like architects do...)! I have always liked Kimi Raikkonen, even when he was in McLaren, and I hoped he would come to Ferrari, so now everything is in its place!!

Så med andra ord borde jag lämna McLaren åt sitt öde och börja gilla röda bilar med hästar på. Men jag hade ju glatts så mycket mer åt att Kimi Räikkönen blev världsmästare om han blivit det någon gång mellan 2002 och 2006. Istället är jag glad åt att Finland fått två världsmästare inom loppet av endast 10 år. Det är så mycket mer än något annat Nordiskt land någonsin presterat.


Mer Italy vs Helsinki blir det nästa vecka, då jag planerar en liten överraskning här! Det blir en veckas Limited och Special Edition av min blogg. Fortsätt läs, eller var en liten fyrkant!