onsdag 15 oktober 2008

Min kärlek till dikt och språk - ett långt men förhoppningsvis vackert inlägg!

Det finns en gymnasielektion i Svenska som jag tror att jag kommer minnas resten av mitt liv. Det var den lektionen då vi pratade översättning. Det är lite udda att lektionen gavs av en lärarkandidat, och inte av vår ordinarie svensklärare. Jag minns inte var lärarkandidaten hette men mycket väl namnet på vår ordinarie lärare.

Jag har inte läst mycket tyska, men det lilla jag läst, läste jag under gymnasiet. Därför var det ganska lätt att med några extra glosor förstå Goetes korta och kända dikt Über allen Gipfeln. På samma papper som originalet, för dikten är inte lång, fick vi alla svenska översättningar som gjorts. Det kanske var ett tiotal. Det var enormt intressant att se hur de svenska översättarna, som ofta själva var poeter, hade arbetat. Det är så mycket att tänka på när man översätter: meningen med dikten, rim och andra ljud och de direkta orden som dikten innehåller. Det är både fantasieggande och ett knepigt pussel. Så mycket mer än att på engelskan eller franskan sitta och direktöversätta meningar så fort man kan.

Goethe + hortonom + undertecknad= Ginkgoträd i Malmö Folkets Park. Goethes favoritträd var Ginkgo och han skrev även en hyllningsdikt till trädet. (Visste du att du hade samma favoritträd som Goethe, Markus?!)

Vid lektionens slut röstade vi fram den version som lyckats bäst med att översätta mening, ljud och ord, av de svenska diktarna. Erik Blomberg, en av mina favoritpoeter, vann stort.

Erik Blomberg har översatt en mängd utländska författare och poeter, både kinesiska och österländska förutom de vanligaste västerländska. Han anses också vara den svenska arbetarrörelsens poet, vilket för mig aldrig är negativt. ;) Erik Blombergs versioner av sånger och sonetter av Shakespeare är helt oslagbara, och att läsa två av sina favoritpoeter på en och samma gång borde ju vara omöjligt!

Till min stora sorg tror jag aldrig att Erik Blomberg gjorde någon översättning av Lorenzo de Medicis dikter. Jag har aldrig hittat någon bland hans övriga översättningar i alla fall. (Känner ni till någon så dela omedelbart med er!!!)

Lorenzo de Medici, (1449-1492, sonson till Pater Patriae, överlevare av Pazzikonspirationen) även kallad il Magnifico, fick det smeknamnet av en anledning. Hans kärlek till konsten, filosofin och skönheten till exempel. Han skrev dikter själv, kanske inte lika storartade som Shakespeares eller Goethes, men likväl betydelsefulla. Han var till exempel den förste betydande personen att skriva och dikta på toscanska (den lokala dialekten av italienska i alla fall) istället för på latin.

Staty av Lorenzo de Medici utanför Uffizerierna i Florens.

Mest känd av hans dikter är Karnevalssången, eller Bacchus och Ariadnes triumf. Karnevaler och festtåg genom Florens var något som Lorenzo älskade, att glädja anda och själv glädjas av upptåg och maskerader. Han deltog ofta själv, även om en person i hans position snarare borde sitta bredvid och titta på. I dikten får man både höra hans kärlek till karnevalerna, som eftertänksamheten efteråt.

På toscanska:

Donne e giovanetti amant

Viva Bacco e viva Amore

Ciascun suoni, balli e canti

Arda di dolcezza il core!

Non fatica, non dolore !

Quel c'ha esser, convien sia,

Chi vuol esser lieto, sia :

Di doman non c'è certezza.

Quant'è bella giovinezza

Che si fugge tuttavia !


Direktöversättning på svenska: (av Mikael Hörnqvist, forskare vid Uppsala universitet, med renässansen och Machiavelli som specialiteter.)

Kvinnor och unga älskade,

Leve Bacchus och leve Amor!

Spela, dansa och sjung!

Hjärtan, av ljuvhet brinn!

Ingen möda, ingen smärta!

Det som är, mås så vara,

Gläds den som så vill göra:

Morgondagen oviss är,

Vad skön den är, ungdomen,

Där den sin kos flyr

Inga rim, ingen melodi i den texten. Men den hjälper oss med innebörden. Något som kan vara svårt emellanåt i följande två versioner. Två versioner som istället har fångat melodi och takt. Innebörden får man istället fundera på och analysera.


Ane Randels version ur Lyrik ur världslitteraturen: (som jag snott av mamma)

Ungersven med åtrådd kvinna

Prisa vinets gud och Eros!

Dansa, sjung, må hjärtat brinna

Av allt ljuvt, som lusten ger oss.

Ingen ledsen här! Vem ser oss

Trötta av att dyrka livet?

Fröjda dig idag åt livet,

Ty en skalk är morgondagen.

Ungdom, skönast av behagen,

Lätt på foten, det är givet…


Version ur en gammal lärobok i svenska: (som jag hittade hemma hos en kompis typ 1997)

Amors pil och Bacchus' druva

Hyllom vi med danser, sånger!

Glöde hjärtat av de ljuva!

Hell och hell dem tusen gånger!

Ingen trötthet, ingen ånger,

Livets rop och lust besvara!

Gör dig glad, men skynda bara:

Morgondagen känner ingen.

Ungdom, alltför lätt på vingen

Alltför skön att länge vara!


Jag är en person med massvis av passioner, vanliga som ovanliga. Min kärlek till dikt och språk får väl klassas som mitt emellan. Men det är den kärleken jag ibland kan tycka att jag och Lorenzo de Medici har gemensamt. Ingen av oss är stora diktare, men vi uppskattar en bra dikt båda två! Det var också detta som fick mig att inse innebörden och instämma i smeknamnet il Magnifico.

1 kommentar:

Markus sa...

Nej, jag hade ingen aning! Men så hade gamle Goethe god smak ibland också, så jag är väl inte förvånad :P