Som sagt visste jag långt innan det var dags för specialarbete, att det jag ville jobba med var historia och att det skulle handla om familjen Medici. När jag väl kommit så långt som till sommaren innan tredje året skulle börja, hade vi redan varit inne och nosat på ämnet under historielektionerna, men jag var långt ifrån tillfredsställd. Jag ville egentligen veta allt om familjen, lite på sätt och vis göra en släkt- och familjekrönika över dem. Redan sommaren mellan tvåan och trean hade jag lust att börja, men vi hade ju inte ens blivit tilldelade handledare ännu, så det blev inget med det.
Ett par veckor in på höstterminen fick vi dock handledare tilldelade, och jag fick en helt ny lärare, som jag själv inte haft tidigare. Ryktet sa dock att hon var mycket duktig, så jag var nöjd. Tyvärr sattes mina idéer på prov med en gång, eftersom Anita, som läraren hette, ville att vi skulle utföra regelrätt FORSKNING. Det vill säga, skriva en släktkrönika, byggd på andras böcker gick inte för sig. Arbetet skulle innehålla mina analyser och inställningar till det valda ämnet. Helt plötsligt var mitt ämne väldigt svårt, jämfört med mina klasskamrater som valt att göra sitt specialarbete i biologi (bakterieodlingar sköter ju sig själva, sedan analyserar man vad som hänt). Så här i efterhand har jag förstått att det var ambitiöst att begära forskning i varje specialarbete, många skolor i större städer kräver inte alls det. Men intressant blev det likväl.
Efter mycket diskuterande med Anita, kom vi fram till att jag skulle göra en litteraturstudie, läsa om Florens på 1400-talet och om två Mediceer på svenska respektive engelska och se om innehållet och källorna skiljde sig från varandra.
Hon hade då även föreslagit att jag skulle jämföra en skönlitterär bok om Lorenzo il Magnifico med fakta, men det hade en tidigare student redan gjort, och jag ville göra något nytt.
Även om det inte riktigt var vad jag hade tänkt mig, så var jag nöjd. Jag skulle i alla fall få lära mig mer om något jag var intresserad av. För allvarligt talat, dagens gymnasium, och det jag gick i för tio år sedan, där går undervisningen inte ut på att lära eleverna för kunskapens skull. Där lär man sig för att man ska få bra betyg, inte för att få reda på saker.
Så, äntligen fick jag jobba med något jag var uppriktigt intresserad av! Och jag lade ner mycket mer än de 30 klocktimmar det var meningen att arbetet skulle motsvara. Forskningen i sig var väl inte så häpnadsväckande, den svenska litteraturen var i regel gammal, inte många historieforskare idag ägnar sig åt den Florentinska renässansen. Men det gör de i England. Jag läste en bok av Vincent Cronin, som hette The Florentine Renaissance och som var riktigt välskriven och intressant. I England har de specialiserat sig, redan på gymnasienivå, och det var väl den största skillnaden. Man kan där mycket i ett och samma ämne, medan man här i Sverige kan lite om allting. Här specialiserar man sig inte förrän man börjar doktorera...
För min egen del var det mest intressant att få reda på hur Florens och Florentinarna var på 1400-talet. Det var kunskaper jag absolut inte hade sedan tidigare. Vad gäller de två Mediceerna, så tittade jag närmare på Cosimo de Medici den äldre, och Lorenzo il Magnifico. Två av de som nämns oftast av alla. Även om Lorenzo hade stor betydelse för konsten i Italien, var det ju inte förrän 100 år senare som andra Mediceer beställde Vasaris korridor över Ponte Vecchio till exempel. Alltså var det ju inte de Mediceer som jag börjat intressera mig för som jag fick läsa om. Men... Den enda sanna vetenskapen är efterklokheten...
Jag var i alla fall riktigt nöjd med mitt arbete när det var färdigt, och jag fick mitt förväntade MVG för det också. Jag har fortfarande kvar det, finns för beskådande och beundrande hemmavid... :) För min del blev ämnet inte heller uttömt, jag har fler furstar från familjen Medici att lära mig mer om. Och det får ta den tid det tar, jag har inte lika bråttom nu som jag hade för tio år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar