Andra gången...

Nu så, nu är det äntligen dags att berätta om mitt andra besök i Florens. Det har dröjt eftersom Mr Emerson har semester och jag haft svårt att smita undan. Dessutom har den nya Harry Potter-boken kommit, och den har gravt försenat nästan allt i mitt liv!
I alla fall skedde min andra resa till Florens i juli 1999, och det var också endast över en dag.

Jag hade mycket på gång den sommaren. Det var sommaren mellan mitt första och mitt andra år på universitetet, och jag hade precis varit i Finland. Och då menar jag precis, jag kom hem dagen innan jag skulle iväg till Italien. Min dåvarande pojkvän, Cecil får vi väl kalla honom, bara för sakens skull, var inte glad på mig. Jag hade varit i Finland hos min kusin i nästan två veckor, och nu skulle jag iväg i en vecka till.

Jag är SSU:are, och en av de många fördelarna med att vara medlem i ett så gammalt och stort förbund är att det finns en rad internationella samarbeten man kan delta i. Bland annat ECOSY, som är en sammanslutning mellan alla socialistiska och socialdemokratiska förbund i de europeiska länderna. Motsvarande finns i de olika världsdelarna, och IUSY är den internationella sammanslutningen. Emellanåt anordnas läger där man träffar de andra förbunden och har diskussionsforum och föredrag.

Detta var således vad jag hade på gång, jag skulle på ECOSY-läger, anordnat av Sinistra Juvanile, den italienska motsvarigheten till SSU. Lägerplatsen var strax utanför staden Livorno, invid stranden, på Toscanas västkust. Behöver jag säga att Toscana lockade lika mycket som de politiska diskussionerna?

Här är en liten bild över den svenska delegationen, törs inte förstora upp den, eftersom jag inte frågat personerna på bilden om lov. Vi hade kul i alla fall!

Eftersom SSU skulle ha kongress med ordförandeval (det berömda slaget mellan Mikael Damberg och Luciano Astudillo) under slutet av lägret, hade det bestämts att vi från SSU skulle komma två dagar före lägrets uppstart, och åka två dagar tidigare, innan dess slut. Det innebar att vi var helt ensamma på lägerplatsen till en början, och det var inga aktiviteter. Därför begav sig nästan hela delegationen till Pisa en dag, och en annan åkte jag och tre kompisar till Florens.

Två måsten jag hann med: Santa Maria del Fiore med Brunelleschis vackra kupol (till höger) och Palazzo Medici, där mina Medicéer en gång har levt (ovan)!

Florens, ja. Jag fick träffa Nic och hon fick vara tyst guide, så att säga… Jag frågade om hon kunde ta oss till ett ställe, och det gjorde hon, och sedan guidade jag mina kompisar, helt med mitt specialarbete fortfarande i huvudet. Nic fick inte säga mycket… Jag hade så bråttom med att hinna se allt jag mindes, och allt jag läst om sedan gymnasiet, och så kort tid innan tåget skulle gå tillbaka till Livorno igen…

Vi fick lite tid för oss själva i alla fall, när Nic och jag gick in till Boboliträdgården och tittade igenom den på en timme. Den var stor och dammig, eftersom det var så hett, men jag återfick samma känsla för Florens och Toscana där, som jag fått några år tidigare.

Bild från Boboliträdgården.

Jag fick också ett annat intryck av Nic än från hennes brev. Hon verkade lite tystlåten, på sätt och vis lite oitaliensk på det sättet. Helt klart en komplex, sammansatt, intelligent människa. Och hon kunde massvis om Florens, och om arkitektur. Dessutom var hon förvånansvärt blond och söt! Jag ser så fram emot att få träffa henne igen!

När vi åkte hem igen, var mitt huvud fullt av intryck, och en riktigt stark önskan: att nästa gång jag besökte Florens skulle jag inte hasta igenom det. Då skulle jag vara där en hel vecka och ha tid att titta på saker ordentligt. Så mycket tid att jag hann gå in på Uffizierna och vara där en hel dag…

Nu äntligen kommer jag kunna infria det löftet till mig själv!!!