God jul allesamman!

För mig är en av julens högtider Karl-Bertil Jonssons julafton. Denna fantastiska korta lilla saga av Tage Danielsson och Per Åhlin får man absolut inte missa under julaftonskvällen. Eftersom min kära syster är i Camebridge får hon inte chansen att se Karl-Bertil i år, därför är vi evigt tacksamma över att YouTube existerar! God jul syster!

Other foreign friends are unaware that this lovely story even excists, so now you know! There is no real christmas without Karl-Bertil Jonsson in this short film!







Glöm för allt i världen inte bort att man skymtar en annan av mina favoriter i Karl-Bertil! Filmen familjen tittar på, på tv, heter "Lilla helgonet" och musikläraren med glasögon, Celestin, spelas av Åke Söderblom!

God Jul, Merry Christmas, Hyvää Joulua, Joyeux Noel et Buon Natale!

Julstress - anledningen till att jag inte bloggat på länge

Ja, jag har julstressat med julkort, julklappar, pynt och pyssel. Vi ska fira jul i Skåne i år, tillsammans med Mr Emersons familj. De bestämde att julklappar inte var nödvändigt, även om det är roligt att ge en liten gåva... Vilket gjorde att dessa regler sattes upp:

1. Det är tillåtet att köpa julklappar för max 20 kr.
2. Det är tillåtet att skänka pengar till välgörenhet som julklappar.
3. Det är tillåtet att tillverka julklappar att ge bort.

För er som minns, så hade vi en kändisfest på Norrviken i somras. Den gick i cirkustema och både Villa Abelin och delar av parken pyntades därför våldsamt. En massa pelare kläddes in i tyg i färgerna vitt, blått och rosa. Dagen efter festen samlade jag ihop en hel sopsäck med tygrester, som jag nu kunnat använda vilt i tillverkandet av julklappar. Nere i det vattenskadade arkivet i Villa Abelin, hittade dessutom jag och min kollega Carin var sin rulle med växtmönstrat tyg. Jag fick "fikonrullen". Här kan ni se vad jag producerat de senaste två veckorna:

Mina snygga modeller Louise och Mr Emerson har på sig/håller i: förkläden, två par grytlappar och en tygväska.

Eftersom jag nu har brytit mot flera regler jag satte upp för min blogg, kan jag nu bryta några till genom att lägga in en bild på mig själv, som Mr Emerson tog några dagar sedan, med motiveringen: "Eftersom det här är det jag ser nästan jämt, kan jag lika gärna dokumentera det!"

Jag och min älskade Huskystar-symaskin. Lägg märke till Lejon som ligger och sover bredvid mig.

Jag tror inte jag avslöjar alltför mycket genom att lägga upp bilder här, det är nog ingen av de som jag ska fira jul med som läser min blogg. Något jag kan säga med ganska stor säkerhet, eftersom det den senaste månaden bara är 9 träffar på min blogg från Lund (Tack för det, Google Analytics!).

Hur som helst, så är jag nästan klar med allt jag julstressat med, så jag hoppas snart kunna skriva normalt igen.

För övrigt: Allt stöd till Musikhjälpen! Skänk pengar nu!


I've been busy sowing Christmas gifts, due to rules not spend too much money buying presents. That's why I haven't been writing much here. That's also why I haven't sent the yearly christmas package to Italy yet, either. But I have planned to put everything together tomorrow, so hopefully, the package will reach you before New Year's?! The swedish mail wanted all packages before the 5th of December, if they were to deliver them before Christmas, around Europe...

Andra bloggar jag läser

Jag har inga länkar till andra bloggar här på min blogg. Det verkar nästan kutym att ha det, alltså en lista på bloggar man läser och rekommenderar. Jag valde bort det i början, dels för att jag valde att skriva anonymt då (vilket jag lyckades med i ca tre månader) och dels för att jag var så otroligt fokuserad på mitt bloggämne. Skulle jag ha en lista på rekommenderade bloggar så skulle de bloggarna handla om Italien och helst också Florens, och många sådana kände jag inte till då! Nu håller jag inte lika hårt på ämnet, det dyker titt som tätt upp inlägg här som handlar om något jag är alldeles för exalterad över, för att kunna låta bli att skriva om.

För saken är den att jag faktiskt läser en himla massa bloggar. Det är ca 10 st som läses regelbundet, och ytterligare fem till som inte bloggar regelbundet och som jag därför bara kollar upp någon gång då och då. De allra flesta bloggarna handlar om mina vänner och deras liv och jag följer endast en känd person. Resten har faktiskt blivit bloggar som handlar om Italien och Florens. Från att inte kunnat lista en enda, har jag nu hittat fyra bra, i mitt eget ämne!

Jag börjar rekommendera några av mina vänners bloggar, inte alla dock!

Markus Blombergs blogg:

Markus och jag är SSU-kamrater från Malmö. Markus bloggar om politik, men även om sitt liv och sitt stora intresse för musik och litteratur. Jag tycker ofta att Markus lämnar originella och alternativa åsikter om nyheter och politik liksom om musik och annan kultur. Det är alltid uppfriskande att läsa vad han skriver, för man kan vara säker på att det inte är en upprepning av vad någon annan redan uttryckt i tv, tidningar eller på radio. Jag är glad att jag har Markus blogg att läsa som ett komplement till mitt övriga nyhetsflöde.

Epona & ett liv i ord:

Malin, eller Epona som hon oftast kallar sig över nätet, är en vän jag har haft väldigt, väldigt länge. Vi träffades på ett skrivarläger på Öland 1994, så jag har känt henne i mer än halva mitt liv numera! Malin skriver om sitt liv och sin stora hobby, scrapbooking och om sin dotter som nyligen fyllt 1 år. Jag har via hennes blogg fått följa hur hon har varit gravid och nu som nybliven mor, och det är fantastiskt kul att följa hennes vardag, trots att vi lever långt från varandra.

Wil Wheaton dot Net:

Wil Wheaton är den enda kända personen vars blogg jag följer. Jag orkar inte med svenska toppolitikers bloggar och jag har inte så mycket till övers för bloggkändisar som Schulmans och liknande. Wil skriver om stort och smått, mycket medryckande och ibland lite för ofta och för nördigt för att jag ska hänga med. Men emellanåt kommer klockrena skämt och kommentarer som jag inte kan annat än att gapskratta åt, och berätta vidare. Numera skriver Wil på heltid, men annars är han känd som barnskådespelare, med Wesley Crusher i Star Trek – The Next Generation som mest kända roll. Jag är definitivt en liten Trekker, så det var så jag upptäckte honom. Trots det, är det en av hans kommentarer som fått mig att alltid fira Star Wars den fjärde maj: May the 4th be with you!

Men nu kommer vi till Italienbloggarna som jag följer. Det har som sagt tagit mig ett och ett halvt år att hitta allihop, dels via knuff-sökningar och dels via kommentarer och besök som lämnats på min egen blogg.

Vallinotti:

Det här är den blogg jag följt längst. Ewa skriver om sitt liv, arbete och stundande bröllop från Montepulciano i Toscana. Ibland publicerar hon bilder från Montepulciano som gör mig svag i knäna av avundsjuka och ibland skriver hon om Berlusconis senaste påhitt som gör att jag tackar alla högre makter för att jag är kvar i Sverige. En kort tid sedan skrev hon ett fantastiskt inlägg om il Berlusca som jag skrattade högt åt och som måste läsas: här hittar ni det. Ewa är precis som jag SSUare från början och jag anar att vi nog kan ha gemensamma bekanta…

Den helt sanslöst vackra katedralen San Biagio, strax utanför murarna runt Montepulciano. Bild från Wikipedia, eftersom jag hade solsting OCH var åksjuk när vi var där förra sommaren.

Sophie (mi trovate qui):

Sophie är en tjej som läser på universitetet i Florens. Hon skriver om sitt liv och om alla skillnader och likheter mellan Sverige och Italien som hon stöter på. Nu på senare tid har hon mest bloggat genom korta inlägg (och många färgglada kort) men jag kan varmt rekommendera äldre och längre inlägg hon skrivit om sitt florentinska liv.

Thoughts on the Renaissance:

Mikael Pawlo skriver (mycket sällan men intensivt när han väl gör det) om renässanshistoria på sin blogg. Fantastiskt kul med en annan blogg med historiska inlägg, även om han gör det ur en mycket mer vetenskaplig prägel än vad jag själv gör.

Viola Club Scandinavia:

En blogg som handlar om Fiorentina, Florens fotbollslag skriven av Thomas Wilbacher. Jag är inte alls intresserad av fotboll, men med mottot: Det som är bra för Florens är bra för mig! kan jag komma långt. Naturligtvis håller jag på Fiorentina, även om de kombinerar omöjliga färger i sina lagfärger (Lila och rött!!! Mitt fashionabla mode-jag dör långsamt!). Samma motto gör att jag absolut håller på MFF (ljusblått är skitsnyggt för övrigt!) men att jag har känslor för Liverpool har bara med en viss blond spanjor att göra… Thomas Wilbacher skriver mycket bra om Fiorentina men jag lyckas bara hålla intresset uppe eftersom det emellanåt dyker upp riktigt vackra beskrivningar. Exempelvis en reseberättelse eller en förklaring till hans kärlek till Florens och Fiorentina.

Det märkliga med att följa bloggar till personer man inte känner är att man får en känsla av att känna personen som skriver. När jag ibland får lust att skicka en isskrapa eller en affisch till en person jag egentligen inte alls känner, blir utelämnandet man gör på en blogg, väldigt tydligt. Ibland känns det som om man känner varandra, tills man kommer på att förhållandet man har är ensidigt. De vet inte om att man existerar, men deras liv blir väldigt tydligt för mig som läsare. Så, i fortsättningen ska jag sluta vara rädd för troll och kommentera mera på andras bloggar!

Florens och Neapel

Det här blir det sista inlägget som handlar om Lorenzo de Medici, il Magnifico, i alla fall för ett litet tag. Han är en av mina absoluta favorit-Medicéer, som ni förstått vid det här laget, så jag lär ju komma tillbaks till honom även i framtiden.

För lite mer än ett år sedan skrev jag om Pazzikonspirationen här på bloggen, det som följer nu är fortsättningen, det som skedde efteråt. Kortfattat så ville medlemmar ur familjen Pazzi tillsammans med påveanhängare undanröja Lorenzo och hans yngre bror Guiliano, och på det sättet hindra dem från att bli framtida makthavare i Florens. Det var 1478 och Lorenzo var 29 år, Guiliano var 24. Konspirationen ledde till att ett överfall på bröderna gjordes under själva påskmässan i katedralen. Guiliano dog medan Lorenzo undkom.

Vasaris porträtt av Lorenzo, målat efter Lorenzos död, något förskönat eftersom Lorenzo ansågs vara ganska ful.

Hela konspirationen var understödd av påven Sixtus IV, och flera av konspiratörerna var dessutom kyrkans män, bland andra en ärkebiskop. Eftersom Lorenzo överlevde, samt att de skyldiga hängdes, kastades i fängelse eller landsförvisats, blev påven rasande. Sixtus IV övertalade staten Neapel att starta krig mot Florens, och Ferdinand, den neapolitanske kungen, inledde ett härtåg som tågade mot Florens.

Florens var ingen krigsstat och Medicéerna var inga krigsfurstar. Både staden Florens och familjen Medici var mer intresserade av konst, filosofi och skönhet, än av krig och våld. Som hjälp kallade man istället på sina bundsförvanter: Frankrike, Venedig och Milano. Men det visade sig ganska snart att Florens skulle få klara sig själva. Venedig var upptagna på eget håll, eftersom osmanerna erövrade deras kolonier runt Medelhavet, i Milano rådde närmast inbördeskrig, eftersom man där trätte om vem som var rättmätig arvtagare till furstetronen och Frankrike, ja de var mycket ledsna, men de kunde helt enkelt inte bistå Florens just nu.

Med hjälp av inhyrda legosoldater kunde Florens i alla fall hindra den neapolitanska hären genom en rad slag innan hären nått staden. De förlorades allihopa och framtiden för Florens såg mörk ut. Påven erbjöd det Florentinska folket en lösning på konflikten: Lämna ut Medicéerna så får ni leva i fred! Florentinarna mindes fortfarande attacken på de två bröderna och vägrade lämna ut Lorenzo och hans familj. Kriget fortsatte, men gick allt sämre för den florentinska sidan. Lorenzo insåg att något måste göras, för annars skulle den stunden komma då florentinarna inte tyckte sig ha något annat val än att lämna ut honom. Belägring med svält och sjukdomar som följd kan få de envisaste att byta åsikt.

Med risk för sitt eget liv, reste Lorenzo ensam till Neapel för att tala med kung Ferdinand. Han blev välmottagen av kungen, även om denne när som helt hade kunnat förgifta, fängsla eller överlämna Lorenzo till påven. Lorenzo var som sagt ingen krigsherre, men väl utbildad och mycket begåvad inom diplomati och argumentation. Under samtal med Ferdinand lyckades han därför övertala denne om att det inte låg i Neapels intresse att utplåna Florens. Om påvens kyrkostat (som var betydligt större och mäktigare än dagens pyttelilla Vatikanstat) skulle ta över Florens, skulle det oåterkalleligt skada den ömtåliga jämvikt som rådde mellan de italienska stadsstaterna. Det i sin tur skulle inverka negativt på Neapel. Ferdinand övertalades och kallade tillbaks sin här från Florens. Lorenzo hade lyckats med sin plan! Istället för att mördas i fiendeland hade han förhandlat fram fred för sin hemstad!

För att hedra Lorenzos framgång målade Sandro Botticelli denna målning av Pallas och kentauren 1482. Bukten i bakgrunden ska vara Neapelbukten, kentauren ska vara lite lik kung Ferdinand och Pallas klänning är mönstrad av tre ihoplänkade ringar, en symbol för familjen Medici.

För att få fred med påven Sixtus IV krävdes dock lite mer än övertalning. Alla landsförvisningar och fängelsestraff för de inblandade i konspirationen, blev återkallade. Några mindre landområden fick man släppa ifrån sig, och Lorenzo fick betala en rejäl lösensumma.

Dessutom diskuteras det fortfarande hur osmanernas intagande av ön Otranto längs Italiens östkust hade betydelse för freden med påven. Osmanerna hade intagit Östrom, Constantinopel 1453, och fortsatt sina härjningståg rund medelhavet. Lorenzo, som den diplomat han var, hade goda kontakter av sultan Mehmet Erövraren. Kanske skulle osmanerna stå på Florens sida om de landsteg på den italienska halvön?! Påven hade nog inget annat val än att sluta fred och visa enighet mot osmanerna.

Lorenzos framgång var efter det här ett faktum. Han hade lätt kunnat ta sig en titel som furste av Florens efter det här, men valde att inte göra det. Med eller utan titel var han dock oemotsagd ledare av Florens och omvärlden betraktade honom som Italiens fredsmäklare.

Den här historien fängslar än idag. Nog för att världsledare reser till oroshärdar för att samtala fram fred, men utsattheten och utlämnandet av sig själv som Lorenzo gjorde, sker aldrig numera.

Kort mellanstick

Jag har massvis på gång som jag försöker avsluta, och dessutom är jag förkyld så min produktivitet ligger på noll just nu. Därför blir det endast detta kort mellanstick till blogginlägg den här veckan. Tiden räcker inte till när allt tar dubbelt så sång tid som det brukar, för att hjärnan är full med snor.

När jag inte orkar göra något annat just nu lägger jag mig och läser Leoparden av G T di Lampedusa. En riktig italiensk klassiker. För de som inte känner till den så handlar boken om prinsfamiljen på Sicilien 1860. 1860 var det år då alla italienska små stadsstater enades under en gemensam kung. Det är mycket nytt och många politiska saker att ta hänsyn till för prinsen, som ändå står för det gamla sättet. Mycket bra och fantastiskt språk i boken!

För att hålla reda på alla namn och händelseförloppen, var jag tvungen att leta upp ett skolarbete i historia som jag gjorde på gymnasiet. Jag var ju Italienintresserad redan då, och ville verkligen veta hur enandet gick till och hur det kom sig att Florens faktiskt var huvudstad ett tag. Så just nu ligger mitt småkassa gymnasiearbete på nattduksbordet ihop med Lampedusas fantastiska bok, och jag kan inte annat än att flina åt detta udda par.

Samtidigt har jag och min vän Louise bestämt oss för att göra ett projekt ihop om en annan episod i Florens historia. Mycket tidigare än enandet 1860, men med stark anknytning för mig, eftersom jag letade upp några historiska kartor igår, som vi behövde titta på, med alla små stadsstader utsatta. Man förstår verkligen meningen bakom ett enande av alla dessa småstater. Det är en helt annan kartbild än den vi är vana att se, och kanske kan den också hjälpa till att förstå skillnaderna mellan norra och södra Italien, som lever vidare än idag.

Och prinsen fick prinsessan och halva kungariket, och plötsligt bestod landet av massvis av pyttesmå stadsstater...

Tids nog kommer jag skriva mer om enandet av Italien och om Leoparden. Men jag har ju precis börjat närma mig slutet av 1400-talet, så det kanske dröjer ett litet tag. Jag är heller inte riktigt klar med Lorenzo de Medici, men det planerade inlägget om honom är inte digitaliserat än (ja, ibland skriver jag analogt, för hand i en vacker röd anteckningsbok! Så det så!) så det dröjer några dagar till. Tills dess får alla som klagar på mina långa blogginlägg gotta sig år detta korta!

Lorenzo och ninja mutant sköldpaddorna

Min favorithistoria om turtles handlar egentligen om min lillebor. Det är åtta år mellan mig och min lillebror, och när turtles var som störst, i början på 90-talet, var han som mottagligast. Det ritades gröna gubbar med skal överallt och det stående samtalet rörde Leonardo, Raphael, Donatello och Michelangelo. Vi var måttligt roade inom familjen.

Hjälp vad jag hatade den tecknade tv-serien om Turtles. Lillebror hade ett par avsnitt inspelade, eftersom vi inte hade kabel-tv, som kördes om och om och om och om och om igen...

Nu till själva historien. Vid ett tillfälle under sommaren 1992 så var lillebor och vår mor hemma hos vänner till familjen. En äldre dam var med vid tillfället och lillebror visade sina bästa sidor: han var social och pratade med alla och hela tiden, fastän han bara var fem. Bubbligare unge fanns inte då. Efter middagen fick lillebror börja rita som sysselsättning, medan de vuxna pratade. Men naturligtvis fortsatte han att dominera rummet, eftersom han pratade HELA tiden, samtidigt som han ritade fightande gröna sköldpaddsgubbar. Den gamla damen blev helt förtjust! "Vilket begåvat barn! Som känner till renässanskonstnärer vid så låg ålder!". Mamma hade svårt att hålla masken. Renässanskonstnärer? Glöm det! Turtles handlade det om!

Nu när jag suttit och tittat bakåt på Lorenzo de Medicis liv, och försökt förklara hans storhet, då dyker ideligen namnen på turtles-medlemmarna upp. Det är självklart att någon blir kallad Il Magnifico, när han från barnsben växer upp med högklassiga konstverk runt om sig, och sedan har pengar nog att omge sig med de bästa konstnärerna av sin tid.

Men en sak i sänder. Jag har alltid tyckt att årtal är ointressanta, händelserna och människorna är det viktigaste. Alltför många historielärare tvingar in årtal i elevers huvuden så att massvis med människor går runt i världen och avskyr historia. Så synd! Men årtalen kan vara bra att hänga upp saker på så därför ska jag göra ett undantag nu.

Lorenzo de Medici levde mellan 1449 och 1492.

Turtles-konstnärernas levnadstider:

Donatello 1386 - 1466

Michelangelo 1475-1564

Leonardo da Vinci 1452 - 1519

Raphael 1483 – 1520

Av det här går att utläsa att Donatello var verksam då Lorenzo var barn, och att Raphael troligtvis bara var lärling då Lorenzo dog. Men allt hänger ihop! Nu till resultatet av min sköldpaddsjakt!

Donatello stöddes under hela sitt verksamma liv av Lorenzos farfar, Cosimo de Medici (Pater Patriae som jag skämtsamt skrev om här). Det mest kända konstverket av Donatello är en bronsfigur av David som beställdes av Cosimo, och som stod i trädgården i Medicipalatset. Lorenzo sprang säkert runt statyn som barn när han lekte på innegården. Idag får barn (och andra) endast se bronsstatyn från behörigt avstånd, eftersom den finns för beskådan i Bargello-museet.

Bronsstatyn av David, inne på Bargello-museet.

Michelangelo är väl den som haft mest kontakt med Lorenzo de Medici. Han upptäcktes av just Lorenzo när han och en massa andra lärlingar var inbjudna till Medicipalatset tillsammans med sin lärare för att titta på återupptäckta romerska statyer. Lorenzo erbjöd sig att stå för pojkens utbildning och uppehälle, vilket de också accepterade, efter att Lorenzo givit Michelangelos far en plats inom tullväsendet. Efter det levde Michelangelo i Medicipalatset och uppfostrades tillsammans med Lorenzos söner. Michelangelos mest kända verk är dels målningarna i taket på Sixtinska kapellet i Rom och dels den jättestaty av David som stod utanför Palazzo Vecchio, rådhuset, i Florens. Nu står där en kopia, originalet är undanflyttat.

Leonardo da Vinci var en rival till Michelangelo under hans tid i Florens. Han var klart före sin tid i både idéer och teknik, och kanske var det därför som Michelangelo favoriserades framför honom av familjen Medici. Lorenzo gav i alla fall Leonardo möjligheten att verka i Milano via sina vida kontakter. Men för min del är det en annan sak som får Leonardo att hänga ihop med Lorenzo. Jag har tidigare skrivit om Pazzikonspirationen (och jag lär nog göra det igen). Då den skedde var Leonardo lärling och han tog sig för att teckna kropparna av konspiratörerna som hängts utanför Palazzo Vecchio. Kändaste verk? Mona Lisa naturligtvis!

Hängd man, tecknad av Leonardo da Vinci som lärling 1478.

Raphael är den som har minst med Lorenzo att göra. Han föddes i Urbino som son till hovkonstnären, så att han skulle bli konstnär var självklart från början. Raphael kom inte till Florens förrän han var utbildad mästare och då var Lorenzo död sedan tio år tillbaka. Raphael stod för den nya tidens måleriideal och var mycket eftertraktad. Så eftertraktad att han blev hovmålare åt påven, både Julius II och hans efterföljare Leo X. Här kommer Lorenzo in i bilden igen, även om han inte längre levde. För vem är Leo X? Jo, Lorenzos näst äldste son! Kändaste verk? Vet faktiskt inte, han målade massvis av religiösa motiv, men ingen av dem slår mig som "bäst igenkänd".

Egentligen har jag lite svårt att förstå varför skaparna av Teenage Mutant Ninja Turtles valde just Raphael som namn till en av sköldpaddorna. Han är nog den minst kända av renässanskonstnärerna. Jag hade nog valt Botticelli som ett av namnen istället. Sandro Botticelli var högt uppskattad av Medicieerna och definitivt den konstnär man mest förknippar med renässansen. Min teori om att Lorenzo egentligen är ledaren Splinter, (hahaha) faller lite på att Raphael är med och inte Botticelli. Men så kanske Raphael är ett slagkraftigare namn när man inte kunde hitta fler konstnärsnamn som slutade på o.

Äntligen marginalen på rätt sida!

Lewis Hamilton tog hem världsmästerskapet i Formel 1 igår kväll!!! Jag vet att jag är den enda som bryr sig i, i stort sett, hela min vänkrets så jag ska hålla det kort. Ni borde ändå vara vana vid mina udda intressen och nörderier vid det här laget.

Innan loppet ledde Lewis värdsmästerskapet med 7 poäng. Det innebar att om tvåan, Felipe Massa tog hem segern (vilket var väntat eftersom sista loppet gavs på Interlagos i hans hemland Brasilien) och Lewis tog mindre än 3 poäng, skulle Felipe Massa bli världsmästare istället. Lewis låg hela loppet på fjärde eller femte plats (5 resp 4 poäng) och säkrade världsmästar titeln.

Mot slutet av loppet började det dock regna och efter byte till regndäck när det bara ver fem varv kvar hamnade Lewis på en femte plats. Efter honom låg Sebastian Vettel som ju vann Italiens Grand Prix, med en bil som var mycket starkare så här i slutet av loppet. Vettel körde om, vilket gjorde att Hamilton helt plötsligt låg på en sjätte plats, som hade gjort Massa till världsmästare istället.

Själv håller jag på att dö hemma i soffan över att livet kan vara så jävligt och att marginalerna alltid verkar vara på fel sida för Hamilton. Förra årets världsmästartitel förlorade han nämligen just på sista loppet, också det i Brasilien.

Äntligen världsmästare!!! (Bild som vanligt från www.dailyf1.com)

På sista varvet , i någon av de sista kurvorna, blir Lewis världsmästare igen. Då har Massa redan gått i mål och Ferrariteamet har börjat fira. Men tysken Timo Glock blir omkörd, av både Vettel och Hamilton, eftersom Glock aldrig bytte till regndäck och nu hade fullt sjå med att hålla bilen på banan. Plötsigt är Hamilton uppe på femte plats igen och är världsmästare! Massa är ledsnast i världen, men jag är bara så glad över att Hamilton äntligen fick segern, som han borde fått redan förra året (även om det då var rätt OK med att Ferrari tog hem segern, eftersom det innebar att Kimi Räikönen blev världsmästare.

DN rapporterade idag inte bara om loppet utan även om vinnaren Lewis Hamilton. En kort artikel om hur han jämförs med Tiger Woods och att man hoppas att han kan bredda Formel 1-publiken. I all välmening väntar jag dock fortfarande på en kvinnlig förare! ;)

My Dutch adventure

Since I came home from the Netherlands this week, I have been forced to answer loads of questions. Most of you, who know that I went there have lots of questions. Those of you who didn't know that I've been there immediately have tons of questions. So instead of answering the same type of questions over and over again, I feel obligated to tell you a little about it here.

I will not give up names here, neither persons nor company names. Nothing is decided yet and I don't want this blogpost to become a disadvantage for me. Also, we have discussed things that cannot be revealed to our future business competitors. Of course I can't say anything about that.

The reason I went to Holland this week was because of a job interview. I would be working as a sales agent for a Dutch nursery if we agree. This was the first meeting between me and my possible employer. I went there to meet everyone involved as well as to see the nursery plant production.

I was very nervous before the trip. It is very scary and all new, to have an employer in another country, while me of course would be working in Sweden. There are lots of rules concerning taxes, fees and insurances that I have to consider now. Things that a Swedish employer would take care of, but I now would be responsible for. Also, it was rather frightening going on the Dutch trains for the first time, with two changes late at night, before I finally arrived in the right place! I did not want to end up in Maastricht!

I made all the changes and I ended up in the right place. I got to my hotel and my bed about 23.30, sooo tired. The next day my contact picked me up and I was brought to their office for discussions. We talked about my expectations, their expectations, the market and demands of plants in the Nordic countries etc. I was relieved to find out that I was expected to work according to Swedish regulations, not Dutch (having heard lots of rumors about Dutch people only having two weeks of vacation during the entire year, for example). We ended all discussions when we found out we had homework to do: I need to know about the total expenses for me (salary, taxes, insurances and pensions), etc. Together we need to decide what customers we want.

Someting you would never see in a Swedish nursery! Shaped box-plants (Buxus sempervirens).

After that we went to see some production areas, first field and green house production of shrubs and conifers, then some tree production. I love trees, so I was very keen to go and see their production of form trees. I was not disappointed!

After those visits, I was brought to the train station and went back to Schiphol Airport in Amsterdam. Quite a few hours in advance, but I had time to eat dinner, send a postcard to Florence and buy tulip shaped chocolate :) .

The flight was a little bit delayed, which made me very concerned, as I only had 20 minutes according to schedule to get to the 2^nd last train from Copenhagen to Malmö (the last train leaving two hours later). With this delay I only had 10 min to go from the A-terminal, through the whole shopping area, through the baggage claim and then the last bit down to the trains. I ran like mad, happy only to have hand luggage with me. I arrived at the platform at the same time as the train did, tired and out of breath. I can't recommend that anyone make this run in high heeled shoes and a heavy backpack!

Soon afterwards I found out that this was NOT the train I was supposed to get on, but a delayed earlier one, so I was in Malmö and in Lund earlier than expected. Mr. Emerson's parents picked me up and I spent the night at their home outside Lund getting to bed at 00.30 in the middle of the night.

I am very pleased with this trip, as I am relieved about lots of things that I was concerned about before going. There's still a lot of work to be done, before anyone accepts anything. With this I mean that they must want me to work for them, and at the same time I must want to work for them. Nothing is clear yet.

I enjoyed seeing the extensive use of plants in Holland as well as all the other things. I thought it was amazing that they had put six Liquidambar-trees in the middle of a tiny parking space (in gorgeous autumn colours) as well as five Liriodendron-trees in a road intersection. These are both LOVELY park trees which we would never use in this way in Sweden. That would have been such a waste! It was also amazing to see that almost every private garden used form trees in some way; either sphere shaped or pleached (in Swedish: spaljerade) trees. I loved it, and I think we should use more form trees in Sweden as well!

Pleached trees (Carpinus betulus) in production, excellent for narrow and small gardens, if you want total privacy!

And there even is a Tuscan and Italian connection to this story: they had an Italian supplier in Pistoia! I will soon be back on subject with continuing stories about why I am so totally in love with Lorenzo de Medici il Magnifico ;) !

Min kärlek till dikt och språk - ett långt men förhoppningsvis vackert inlägg!

Det finns en gymnasielektion i Svenska som jag tror att jag kommer minnas resten av mitt liv. Det var den lektionen då vi pratade översättning. Det är lite udda att lektionen gavs av en lärarkandidat, och inte av vår ordinarie svensklärare. Jag minns inte var lärarkandidaten hette men mycket väl namnet på vår ordinarie lärare.

Jag har inte läst mycket tyska, men det lilla jag läst, läste jag under gymnasiet. Därför var det ganska lätt att med några extra glosor förstå Goetes korta och kända dikt Über allen Gipfeln. På samma papper som originalet, för dikten är inte lång, fick vi alla svenska översättningar som gjorts. Det kanske var ett tiotal. Det var enormt intressant att se hur de svenska översättarna, som ofta själva var poeter, hade arbetat. Det är så mycket att tänka på när man översätter: meningen med dikten, rim och andra ljud och de direkta orden som dikten innehåller. Det är både fantasieggande och ett knepigt pussel. Så mycket mer än att på engelskan eller franskan sitta och direktöversätta meningar så fort man kan.

Goethe + hortonom + undertecknad= Ginkgoträd i Malmö Folkets Park. Goethes favoritträd var Ginkgo och han skrev även en hyllningsdikt till trädet. (Visste du att du hade samma favoritträd som Goethe, Markus?!)

Vid lektionens slut röstade vi fram den version som lyckats bäst med att översätta mening, ljud och ord, av de svenska diktarna. Erik Blomberg, en av mina favoritpoeter, vann stort.

Erik Blomberg har översatt en mängd utländska författare och poeter, både kinesiska och österländska förutom de vanligaste västerländska. Han anses också vara den svenska arbetarrörelsens poet, vilket för mig aldrig är negativt. ;) Erik Blombergs versioner av sånger och sonetter av Shakespeare är helt oslagbara, och att läsa två av sina favoritpoeter på en och samma gång borde ju vara omöjligt!

Till min stora sorg tror jag aldrig att Erik Blomberg gjorde någon översättning av Lorenzo de Medicis dikter. Jag har aldrig hittat någon bland hans övriga översättningar i alla fall. (Känner ni till någon så dela omedelbart med er!!!)

Lorenzo de Medici, (1449-1492, sonson till Pater Patriae, överlevare av Pazzikonspirationen) även kallad il Magnifico, fick det smeknamnet av en anledning. Hans kärlek till konsten, filosofin och skönheten till exempel. Han skrev dikter själv, kanske inte lika storartade som Shakespeares eller Goethes, men likväl betydelsefulla. Han var till exempel den förste betydande personen att skriva och dikta på toscanska (den lokala dialekten av italienska i alla fall) istället för på latin.

Staty av Lorenzo de Medici utanför Uffizerierna i Florens.

Mest känd av hans dikter är Karnevalssången, eller Bacchus och Ariadnes triumf. Karnevaler och festtåg genom Florens var något som Lorenzo älskade, att glädja anda och själv glädjas av upptåg och maskerader. Han deltog ofta själv, även om en person i hans position snarare borde sitta bredvid och titta på. I dikten får man både höra hans kärlek till karnevalerna, som eftertänksamheten efteråt.

På toscanska:

Donne e giovanetti amant

Viva Bacco e viva Amore

Ciascun suoni, balli e canti

Arda di dolcezza il core!

Non fatica, non dolore !

Quel c'ha esser, convien sia,

Chi vuol esser lieto, sia :

Di doman non c'è certezza.

Quant'è bella giovinezza

Che si fugge tuttavia !

Direktöversättning på svenska: (av Mikael Hörnqvist, forskare vid Uppsala universitet, med renässansen och Machiavelli som specialiteter.)

Kvinnor och unga älskade,

Leve Bacchus och leve Amor!

Spela, dansa och sjung!

Hjärtan, av ljuvhet brinn!

Ingen möda, ingen smärta!

Det som är, mås så vara,

Gläds den som så vill göra:

Morgondagen oviss är,

Vad skön den är, ungdomen,

Där den sin kos flyr

Inga rim, ingen melodi i den texten. Men den hjälper oss med innebörden. Något som kan vara svårt emellanåt i följande två versioner. Två versioner som istället har fångat melodi och takt. Innebörden får man istället fundera på och analysera.

Ane Randels version ur Lyrik ur världslitteraturen: (som jag snott av mamma)

Ungersven med åtrådd kvinna

Prisa vinets gud och Eros!

Dansa, sjung, må hjärtat brinna

Av allt ljuvt, som lusten ger oss.

Ingen ledsen här! Vem ser oss

Trötta av att dyrka livet?

Fröjda dig idag åt livet,

Ty en skalk är morgondagen.

Ungdom, skönast av behagen,

Lätt på foten, det är givet…

Version ur en gammal lärobok i svenska: (som jag hittade hemma hos en kompis typ 1997)

Amors pil och Bacchus' druva

Hyllom vi med danser, sånger!

Glöde hjärtat av de ljuva!

Hell och hell dem tusen gånger!

Ingen trötthet, ingen ånger,

Livets rop och lust besvara!

Gör dig glad, men skynda bara:

Morgondagen känner ingen.

Ungdom, alltför lätt på vingen

Alltför skön att länge vara!

Jag är en person med massvis av passioner, vanliga som ovanliga. Min kärlek till dikt och språk får väl klassas som mitt emellan. Men det är den kärleken jag ibland kan tycka att jag och Lorenzo de Medici har gemensamt. Ingen av oss är stora diktare, men vi uppskattar en bra dikt båda två! Det var också detta som fick mig att inse innebörden och instämma i smeknamnet il Magnifico.

Diana Wynne Jones

En av mina absoluta favoritförfattare är Diana Wynne Jones. När jag var en tio-elva år hade jag turen att höra ett boktips på radion samma dag som vi skulle till biblioteket. Jag hade också tur att komma ihåg boktipset, när vi var där, och lånade boken.

Boken var Trollkarlens slott (originaltitel Howl's moving castle) och det var efter det länge "den bästa bok jag läst", som man skrev i klasskamraternas "Mina vänner"-böcker. Det var verkligen en bok som hade allt. Magi, mystik och fantasi. En historia som överraskade och fick en att le. Och precis lagom mycket kärlek för en tioåring att bli helt fast. Så jag läste alla böcker av Diana Wynne Jones som fanns att låna, och sedan lånade jag om dem och läste dem igen. Men nya böcker kom alltför sällan och jag började läsa annat. Även om jag totalt sett läste om Trollkarlens slott säkert en fem-sex gånger.

Det här omslaget hade Trollkarlens slott första gången jag läste boken. Långt innan nyutgåvan vid namn Det levande slottet.

Därför var det först under slutet av min studenttid som jag återupptäckte Diana Wynne Jones. Min kära syster hade köpt två böcker på Science-Fiction Bokhandeln, som jag lånade och läste. De var på engelska och outgivna på svenska. Åter en gång öppnades hela den fantastiska värld som Dianas böcker alltid skapar, för mig. Jag behövde det här slaget i skallen för att upptäcka allt som fanns utgivet i England men inte här, för att få fortsätta läsa. Nu besöker jag alltid SF-bokhandeln när jag är i Stockholm (sällan), Göteborg (oftast) eller Malmö (varför fanns den inte där när JAG bodde i Malmö!?!?) och allt som oftast kommer jag ut därifrån med nya böcker inhandlade.

Eftersom jag är boknörd, måste böckerna vara snygga. Och böckerna i en serie måste vara av samma storlek och ha samma layout för att jag ska köpa dem. När jag var i Göteborg i juni i år blev jag därför glatt överraskad över att få se HELA Chrestomanci-serien i en snygg utgåva (inhandlades) samt en fortsättning på Trollkarlens slott (Score! "House of many ways" – inhandlades). Jag behöver väl knappast säga att besöket på SF-bokhandeln blev kostsamt!?

Nu under sommaren har jag läst halva Chrestomanci-serien som totalt består av sex böcker. Jag har tidigare läst de som var utgivna på svenska, som naturligtvis inte är utgivna i rätt ordning. Men jag har mycket nytt att se fram emot i alla fall!

Volym två av tre, samlade Chrestomanci-berättelser

En av de böcker jag inte läst förut var "The Magicians of Caprona", som jag avslutade tre veckor sedan. Den utspelar sig i den lilla (påhittade) staden Caprona i ett alternativt Toscana, Italien. De duktigaste magikerna i staden och i världen, kommer från två familjer, som naturligtvis inte står ut med varandra. Ur barnens synvinkel får man sedan följa hur det går sämre och sämre för staden och hur de omgivande staterna Pisa, Siena och Florens förenar sig i krig mot Caprona.

Det finns inga tidsangivelser att gå efter, eftersom alla historier i Chrestomanci-serien utspelar sig i andra världar än vår, även om alla (inklusive vår) är tätt förbundna. Tydligt är dock att The Magicians of Caprona utspelar sig i en tid då staden fortfarande styrs av en hertig, och man lever hela släkten samlad i stora hus. Kanske 1500-eller 1600 tal?

Jag verkligen älskar det här! I en och samma bok får jag uppleva Diana Wynne Jones' fantastiska värld med magi och utmaningar OCH kan uppskatta de historiska beskrivningarna av en italiensk stadsstat. Diana kan sina saker, hon är alltid påläst. Jag har verkligen njutit av läsningen och kan alltid rekommendera DWJ!

PS: Hayao Miyazakis film, Det levande slottet, bygger på DWJ's Trollkarlens slott, om ni inte visste det.

Ekorre, squirrel, écureuil & scoiattolo

Jag har berättat vid ett flertal tillfällen att Nic är väldigt förtjust i ekorrar. De betyder tur i Italien, och är rätt så sällsynta. I Sverige, speciellt om hösten då det dräller av ekorrar, har jag ibland svårt att förstå fascinationen. Eller så kanske det bara är på min arbetsplats som är full av olika valnötsträd, ekar, hasslar och vingnötter som det dräller av oförsiktiga ekorrar som hamstrar mat.

Hur som helst. I helgen fick jag träffa på en mycket speciell ekorre som jag själv avgudar, nämligen SPIP. Tydligen är han rätt förtjust i mig också.

De som känner mig vet att jag älskar serier. Fransk-belgiska serier i allmänhet och Spirou i synnerhet. Jag är nyligen hemkommen från bokmässan, och Egmont Serieförlaget, som tagit över stora delar av den svenska serieutgivningen, hade där slagit på stort. De har givit ut nya Spirou-album ett tag, och i år har de dessutom tryckt upp nya upplagor av de Spirou-album som varit svåra att få tag på för oss samlare. Förutom detta hade Egmont också lyckats plocka dit en av de mer kända och uppskattade Spirou-tecknarna, nämligen JANRY!

Det första Spirou-albumet jag läste var ett äventyr av Tome & Janry, det första albumet jag fick i min ägo var skrivet och tecknat av Tome & Janry och det första jag någonsin själv köpte var gjort av Tome & Janry. Äventyren som Tome & Janry gjorde under 80- och 90-talen hör fortfarande till mina absoluta favoriter. Det var därför fantastiskt kul att få träffa Janry och få prata med honom. Jag pratade naturligtvis franska, men fick albumet signerat på engelska trots allt. Han verkade glad över att få teckna Spip åt mig i alla fall!

Albumet som bilden ovan numera finns i är nr 42 i den svenska utgivningen, vid namn Drömfabriken. Det har varit nästintill omöjligt att få tag på i första upplaga och sanslöst dyrt. Det har länge varit det enda album som jag saknat i min Spirou-samling. En första upplaga väger alltid tyngst, men nu har jag en signerad andra upplaga istället, vilket inte är fy skam!

Förutom detta så fick jag ett album till snabbsignerat (nr 41: Uppgörelse i Chinatown, första upplagan (skryt, skryt) som finns för beundran här hemma) och så deltog jag på söndagens korta seminarium som Janry pratade på. Det var intressant, men kunde ha varit mycket bättre om det funnits mer tid och om Janry själv kanske hade kunnat få prata franska med tolk istället för en knagglig engelska. Till exempel tror jag att den fråga jag fick ställa missuppfattades av honom. Jag borde nog ha ställt frågan på min knaggliga franska istället. :) En bild därifrån lyckades jag i alla fall ta med min lilla mobil.

Janry tecknar gymnastikläraren från Den unge Spirou.

För övrigt tycker jag att den stora behållningen av mässan i år var alla möten med intressanta människor och författare. Nog för att jag har med mig kilovis av böcker hem, men det som kommer att ligga kvar i minnet är mitt möte med Ingrid Hedström, att få se Morgan Larsson från P3 hålla Sanning eller Bullshit tävling på SRs scen, att få höra SRs utrikeskorrespondenter berätta om sina liv och naturligtvis få se Janry teckna Spirou-karaktärer på löpande band!

Summary in English: Visited the yearly book fair in Gothenburg this week-end. It was great, as the artist Janry was there too! He drew Spirou with his colleague Tome during the 80:ties and 90:ties. Now they have retired from the original series and make the Adventures of young Spirou. He drew the squirrel Spip for me in an album and signed it. It was the last album I needed for a complete collection! I got both star struck and over the moon happy!

Si j’avais écrit français assez bien, j’aurai écrit une sommaire en français aussi. Mais j’ai seulement rencontré Janry, le dessinateur de Spirou ! Formidable!

Redovisning av sommaraktiviteterna

I början av sommaren lade jag upp min sommarlista här på bloggen. Listan kom till förra sommaren, för att se till så att jag gjorde saker under sommarmånaderna, så att man sen vid höstens början inte stod och undrade vad man egentligen gjort under årets bästa tid. Ett sätt att helt enkelt utnyttja den lilla stund av härligt väder som vi har här i Norden.

Nåväl, det är dags att utvärdera! På det hela taget är jag ganska nöjd med allt jag tagit mig för.

Allmänna aktiviteter:

• Bada utomhus minst 10 ggr
  

  Det börjar inte så bra, för jag har inte badat mer än tre gånger utomhus. Jag är en badkruka nu när jag inte är på Öland så ofta längre. Misslyckats!
  

• Minst två biobesök

  Iron man 14/6, Narnia - Prins Caspian 25/7 och Batman 6/8. Bra jobbat!
  Bonus!
  

• Åka linbana i Pålsbo, S.Sandby och på Norrviken
  

  Vi lagade linbanan på Norrviken, och kommunen lagade den här i Pålsbo och den i S.Sandby finns fortfarande kvar, och jag har åkt allihop!
  

• Besöka minst en utomhusauktion
  

  Det gjorde jag på Öland den 19/7, och kom hem med en snygg stor korg!
  

• Äta middag ute på restaurang minst en kväll
  

  Det har vi gjort ett antal gånger både i Halmstad och i Malmö. Bonus!
  

• Handla glass på SIAs fabriksbutik i Slöinge

  Blev hindrad av Mr Emerson och hans faster att ta mig dit sista helgen i augusti. Men fastern gav mig två liter glass som kompensation. Misslyckats!
  

• Ge sig iväg och tälta en natt
  

  Gjordes mellan den 30-31/8, i samband med släktfest.
  

• Fynda på minst två loppmarknader

  Nästan lyckat, var på en loppis den 19/7 och en den 5/9. Men eftersom jag inte får räkna med saker jag gjort i september så har jag Misslyckats!
  

• Organisera kräftskiva
  

  Världens bästa återkommande kräftskiva gick av stapeln här hemma den 23/8.
  

• Delta/organisera grillfest, helst minst två stycken
  

  En enda liten grillfest var vi med på den 15/8 utanför Getinge. Vi hade en bra i Grötvik också, men den skedde i maj och räknas därför inte. Misslyckats!
  

• Besöka Malmöfestivalen

  Heldag på festivalen den 16/8 med exotisk mat, filmtält med film och filmquiz samt två konserter (Looptroop och Timo)!
  

Resor som planeras:

• Helgvistelse på Öland
  

  Två helger blev det till slut: Midsommarhelgen och 18-20 juli. Bonus!
  

• Dagsutflykt till Köpenhamn

  Skedde redan den 7 juni, med en Spirouklocka med mig hem!
  

• Dagsutflykt till Mölle och Kullaberg
  

  Inplanerad och avbokad. Misslyckats!
  

• Hälsa på i Långasand
  

  Släktfesten gick av stapeln där den 30-31 augusti.
  

• Göteborg – dagsutflykt/helgvistelse

  Var och hälsade på mina syskon 14-15 juni.
  

• En veckas utlandssemester (Heja Charterpriser till Split!)
  

  Det blev inte Split utan Budapest under vecka 27, en resa vi är mycket nöjda med!

Jag bredvid världens största timglas i Budapest. Det tar ett år för sanden att rinna igenom.

Bonus ges till följande:

• Konserter
  

  Fick in Timo och Looptroop på samma kväll, den 16 augusti. Bonus!
  

• Teaterbesök
  

  Astrid-teater i Falkenberg, årets pjäs var Pippi. 3 augusti såg vi den. Bonus!
  

• Båtutfärder
  

  An der schönen blauen Donau i Budapest då vi var där. Donau är INTE blå, snarare grön. Bonus!
  

• Allt på listan som görs fler gånger än angivet.
  

  Öland, biobesök, restaurangmat och allt här under bonus, ger sammantaget sex bonusaktiviteter!

Totalt sex bonusaktiviteter, mot att jag misslyckats med fem aktiviteter. Utav de aktiviteter jag misslyckats med känner jag dock att bara två totalt havererade. Resten har ju gjorts, men inte mellan utsatt tid. Det viktigaste är ju att jag fått ändan ur vagnen och gjort grejer, istället för att stanna hemma.

Jag är väldigt nöjd, eftersom jag bara tagit ledigt en vecka under sommaren, och konstant jobbat annars. Ändå har jag hunnit med mycket. Det som kommer leva med mig längst är nog upplevelserna från Budapest och dagen vi hade på Malmöfestivalen. Juniturerna till Köpenhamn och Göteborg var också bra och vår kräftskiva är alltid fabulös!
Till nästa år måste jag dock skärpa mig med badandet! Allt under fem gångers badande är kasst!

L’Erbolario eller en rolig historia

Sedan Nic och jag började skicka paket till varandra, har det i hennes paket nästan alltid slunkit med varuprover från L'Erbolario. L'Erbolario gör skönhets- och hygienartiklar, allt från schampoo till parfym, hudkrämer och solskyddsmedel. Allt av bästa kvalitet. Första gången det fanns varuprover med i paketet förklarade Nic det med att hon blivit förälskad i hudvårdsserien och nu var fast. Jag vet inte hur hon får tag på varuproverna, men så länge de fortsätter att komma är jag tacksam, för jag har blivit lika beroende jag. Eller, i alla fall av hudkrämerna, för när det kommer saker som flytande talk är jag inte riktigt lika begeistrad. Titta här och här och räkna varuprover som alltid följer med!

I fredags var vi nere på stan, och i en butik med naturapotek hittade jag en hel sektion dedikerad åt L'Elbolarios produkter. Fantastiskt kul, eftersom det var första gången jag fick se originalprodukterna! Även om jag sett och fått prova stora delar av sortimentet (mer än vad de hade inne i butiken) så fanns där ändå saker som jag inte sett förut. En av de saker jag inte sett förut var priserna, och de var inte låga! Mitt varuprovsupplag här hemma måste vara värt en förmögenhet!

Jag pratade i alla fall med den vänliga damen som stod i affären och köpte till slut en DYR förpackning hudkräm. Jag har testat delar i samma serie men inte just denna, men den här ska vara mer anpassad efter min hudtyp, kom jag och damen fram till. Jag brukar aldrig köpa så är dyra grejer, men någon gång ska vara den första.

Stor kasse, liten burk hudkräm och hela mitt upplag av varuprover, allt från L'Erbolario.

Jag och damen pratar vitt och brett om L'Erbolario och deras produkter och om min vänliga brevvän som fixar så bra grejer till mig. Hon är verkligen hur trevlig som helst och frågar till och med om jag vill ta den pyttelilla burken i en special kasse från L'Erbolario (vilket jag absolut vill även om kassen är för stor för den lilla burken). När jag sedan lägger upp mitt körkort, för att kunna betala med kort så byter damen plötsligt språk! Hon har läst mitt finska efternamn, så "Oletko sinä suomalainen?" frågar hon och jag får börja prata finska!!! Jag blir ännu gladare, och även om jag inte kan förklara hela historien om hur det kommer sig att jag bor i Halmstad och varför jag egentligen inte pratar finska PÅ finska utan får göra det på svenska, så har jag förstått vartenda ord hon sagt till mig på finska, vilket är BRA bara det.

Den vänliga damen vill naturligtvis få med mig på finska föreningens möten och berättade att det redan var med en ung tjej som inte pratat finska men som gjorde det hyfsat nu, eftersom hon kämpat med språket och fått hjälp på mötena. Jag blev intresserad, men det var fullt av gamla tanter som ville ha hjälp inne i butiken och Mr Emerson stod utanför och väntade på mig, så jag kände inte att jag kunde prata mer just då. Jag lovade att titta in igen, och det kommer jag absolut att göra, även om L'Erbolarioprodukterna kommer att göra mig utfattig. Först ska jag bara fundera på om finska föreningen kanske är något för mig…

Ut ur butiken klev jag i alla fall med ett strålande humör! Hela denna anekdot (som nu blev ett helt blogginlägg), ihop med hudkräm, finsktalande och L'Erbolariokasse var i alla fall absolut värt pengarna jag spenderade! :D

Lillebror slog storebror

Igår gick Italiens Grand Prix av stapeln. Deltävlingen på Monzabanan inom Formel 1. Monza ligger i Lombardiet i norra Italien, utanför Milano. Monza är hemma arena för det stora italienska Formel 1 stallet Ferrari.

Översiktsbild av Monzabanan, bild från den eminenta hemsidan jag numera inte klarar mig utan; dailyf1.com . De gula cirklarna ska ange var bästa omkörningsområdena ligger.

Det är alltid massivt med Ferrari-fans och en gedigen italiensk publik som Ferrari ska prestera inför, under Italiens Grand Prix. Då Ferrari lyckas på hemmaplan är det alltid stora känslor, passionerat och tårögt av glädje. Jag minns särskilt när Michael Schumacher vann på Monza 2006 och med tårar i ögonen tackade hemmapubliken för allt stöd. Strax därefter meddelade han at han skulle lägga ned sin F1-karriär. Att ta hem segern på Monza är alltid viktigt för Ferrari.

Som de flesta vet är Ferrari ett av de allra bästa stallen. Men det är en sak de inte riktigt klarar, i alla fall inte i år. Det är regn.

Regn var det gott om på Monza under helgen. Speciellt under kvalificeringen på lördagen, men även under början av söndagens lopp. Så fort banan blir blöt blir Ferraribilarna oberäkneliga och svårkörda. Förarna Massa och Räikkönen som vi är vana att se i absoluta toppen, gick istället in på 6:e och 9:e plats.

Men trots detta fick vi höra den italienska nationalsången på Monzabanan igår (för nationalsång spelas först för förare, sedan för bilen). Ett annat italienskt stall går nämligen och vinner hela deltävlingen. Nämligen Toro Rosso. Bakom ratten på Toro Rosso-bilen sitter ingen av de förare som brukar leverera på topp, utan den unge Sebastian Vettel. Toro Rosso och Vettel är de som bemästrar vädret och banan bäst både under kvalificeringen och under loppet. Kvalificeringen gör han bäst av alla och får starta längs fram, och under själva loppet kör han säkert och välplanerat. En vacker seger.

Det här är en skräll. Toro Rosso hette för så sent som för två år sedan Minardi och var då ett riktigt bottenstall. Minardi tog under hela sin verksamma tid aldrig en seger eller ens någon poäng. Nu med den nya finansiären (gissa vilken energidryck?!) har man lyckats med både seger och poäng, på bara två år.

Det här är jätteroligt. Sebastian Vettel är den yngste person som någonsin vunnit ett lopp. Med varje vinst och varje poäng delas prispengar ut, och det är jätteroligt när små stall får vara med och dela på dessa prispengar, istället för att det är de stora drakarna (Ferrari och McLaren-Mercedes) som kivas om dem. De har ju ganska gott om pengar i alla fall. Förhoppningsvis får italienarna också upp ögonen för andra italienska stall än Ferrari. Ferrari själva får fundera på varför lillebror, eller det stall som ärver deras fjolårsmotorer, kan klara sig bättre än de själva.

Segrarna från gårdagens lopp, Heikki Kovalainen (2:a), Sebastian Vettel (1:a) och Robert Kubica (3:a). Bild från dailyf1.com.

Själv tar jag vara på söndagseftermiddagarna och tittar på Formel 1-loppen samtidigt som jag syr (Förresten Helle, dina grejer är klara nu!). Det berättigar att jag sitter mer än två timmar framför TV:n och skriker GO LEWIS HAMILTON! fastän jag borde veta bättre. Personligen är det nämligen varken Toro Rosso eller Ferrari som gäller. Bryderierna från förra året är över. För så länge Hamilton inte kör alltför fult kommer McLaren-Mercedes vara mitt team. Speciellt som de numera har en ny finländare som stallkamrat till Lewis: Heikki Kovalainen. Heikki som faktiskt lyckades näst bäst igår och gick in på en andra plats efter Vettel!

Läs mer hos DN.

Äntligen nytt paket!!!

Det tog en månad för paketet att ta sig från Italien och hit. Detta tack vare den italienska postens benägenhet att ta semestern i augusti på extremt stort allvar. Eftersom vi befarade att paketet var borttappat är vi nu mycket glada att det kommit fram, trots allt.


Förutom att Nic producerat ett 30-sidor långt brev (inget man vill skriva en gång till) så innehöll paketet många intressanta broschyrer, min försenade födelsedagspresent (kokboken), italienska skönhetsprodukter som jag numera är helt beroende av, och det jag blev gladast över: en stämpel med Ponte Vecchio, den berömda bron!



Fick genast idén att göra visitkort till bloggen med hjälp av stämpeln. Här har ni första exklusiva versionen. Efter lite övning ska de nog kunna bli riktigt snygga!

Florens förste och hemlige ledare

Hur himla svårt kan det vara att skriva ett fyndigt inlägg om Cosimo de Medici? Jag har ju ändå förberett mig inför det här med ett inlägg både om hans far och om det Florentinska valsystemet. Men det behövs lite humor och alternativa skrivsätt. Inte lätt att göra om en allvarlig man med stor insikt och djupa kunskaper. Men tja, jag kan ju alltid leka lite idéer. Tänk om Cosimo …

-----------------------------------------------------------------------------------

1433

Sitter i Venedig eftersom jag är landsförvisad från min hemstad. Det enda jag gjort var att vara negativ till ett krig mot Lucca. Ett jädra skitkrig som inte borde fått ske över huvud taget. Det blev ett fiasko och det visste jag redan från början. Idioten Albizzi kunde inte ta den förlusten utan skyllde på mig. Som om jag någonsin skulle ha lånat ut pengar till någon som skulle rustat upp fiendens härar. Det handlar bara om bra och dålig krigsföring, vår var dålig, deras var bra. Men nu sitter jag här och är landsförvisad i 25 år.

Glöm att jag sitter här och möglar i 25 år! Jag ska hem och om bara rätt regering väljs så kan jag bli hemkallad. Om mina vänner hamnar i regeringen, skulle de nog häva landsförvisningen. Hmm, om jag köper valkommittén så ordnar det sig. Köpa en valkommitté har ju gjorts förut!

1434

Jag är tillbaka hemma. Albizzi är skitsur, men det struntar jag i. Han törs inte göra något, eftersom jag landsförvisat alla hans kamrater. Han kan inte utkräva hämnd på mig heller eftersom jag inte krökt ett hår på hans huvud. Eller ens några i hans familj. Men jag tänker inte låta honom få makten igen. Jag tänker kontrollera valkommittén ett tag till framöver. Hmm, kanske genom att införa en lag om att kommittén sitter i fem år innan den byts ut. Ja! Det är en bra idé!

1435

Alla köpte idén om kontinuitet inom valkommittén. Skitbra. Har förresten träffat Francesco Sforza. Han är förlovad med Bianca av Milano nu för tiden. Hon har inga bröder utan är den enda arvingen. Tja, jag ska låna ut pengar till ynglingen i alla fall. Schysst att ha en egen bank i ryggen.

1436

I RULE! Men säg det inte till någon. Jag försöker smälta in och vara som vanligt folk, men egentligen så kontrollerar jag staden. Har beställt ritningar till ny bostad. Det får inte vara för pampigt, som sagt, jag vill smälta in.

1437

Brunnellesci är en tölp. Han ritade värsta slottet till mig. Som om jag skulle smälta in med en sådan bostad. Tänker anlita Michelozzo istället. Hans hus ser mer normalt ut. Enkelt och värdigt. Jag som inte ens rider runt i staden på en häst. Mulåsna ser mer enkelt ut. En stolt vit springare som jag faktiskt blivit erbjuden som gåva en gång, skulle ju bara bekräfta att jag är stadens ledare. Det vill jag inte. Jag är ju bara en enkel medborgare (NOT! Haha ha!).

1441

Hörde att Francesco Sforza och Bianca av Milano äntligen gift sig. Nu ska bara hennes galne far, hertigen av Milano trilla av pinn också, så kanske vi kan få någon ordning här i vår landsända också.

1444

Folket är i staden är rätt intresserade av antiken, konst, filosofi och en massa annat. Det jag gör bäst är ju att förvalta pengar, men jag kan ju diskutera lite grann då och då. Tänkte fixa till ett bibliotek också, som alla medborgare kan besöka. Schysst idé. Ett allmänt bibliotek har ju aldrig existerat tidigare.

1447

Hertigen av Milano har äntligen andats sitt sista andetag. Nu ska vi bara se till så att Francesco och Bianca tar över tronen, och inte någon himla kusin till henne. Eller för den delen att någon republik återuppstår. Alla republiker går ju inte att styra, som vår.

1450

Sforza har äntligen lyckats bli hertig av Milano! FINALMENTE! Alla pengar har äntligen kommit till nytta, för nu är killen och jag typ bästa polarna! Nu kan vi tillsammans fixa världsfred eller något liknande.

1455

Inte världsfred, men nästan! Vi har skrivit fredsavtal mellan Milano, Florens, Neapel och Venedig. Det ska hålla i 25 år och alla ska hjälpa till att skydda varandra om någon stat blir angripen av en utomstående. Nu kan jag luta mig tillbaks, det här betyder att jag ordnat utrikespolitiken för all framtid, eller i alla fall all MIN framtid. Nu ska jag gå ut i trädgården och se sysselsatt ut. Det ska komma någon från valkommittén och meddela att jag blivit invald i regeringen. Jag får väl ta ett ämbete ibland då och då, för att se ut som en vanlig medborgare. Men lite motsträvigt, som om jag hellre skulle vilja odla citrus istället för att syssla med politik. Hihihi!

1458

Vet ni! Brunnelleschi sålde sina slottsritningar till Luca Pitti. Nu håller han på att uppföra jättebyggnaden på andra sidan floden. Det blir gigantiskt stort, och det gräver ett gigantiskt hål i Lucas plånbok. Jag bara vet att han kommer ta av bankens pengar också, och då är jag av med en konkurrent. För de har INTE råd med det där mastodontbygget. Tur att jag valde Michelozzo.

1460

Mitt husbygge är äntligen klart! Har till och med fått kapellet målat. Har sagt till konstnären att han ska slänga in ansiktsdrag från mina barn och barnbarn i de religiösa bilderna. Min sonson Lorenzo är en magnifik kille.

1463

Attans. Favoritsonen gick och dog. Han var en jädra bråkstake medan han levde, men jag trodde alltid att han skulle ta sig i kragen och bli min efterträdare. Min andre son är sjuk och har typ alltid varit det, så nu satsar jag mina kort på sonsonen Lorenzo istället.

1464

Jag är död. Det var väl dags. Jag har bett om att få en värdig begravning i all enkelhet, men det ser ut som att hela staden följer min kista till gravplatsen. Jisses. Få se, vad har de skrivit på min gravsten? Pater patriae. Fadern av faderslandet. Vilken titel! Tja, det kan jag väl "leva" med. Jag har ju ändå gjort rätt mycket för den här staden: ordnat varaktig fred, skapat fortsatt rikedom för både staden, min bank och min familj och dessutom hejade jag på den konstnärliga utvecklingen. Ja, jag kan nog vara ganska nöjd ändå.

Er alles

Cosimo de Medici

aka Pater patriae, aka il Vecchio

Timo och Malmöfestivalen

Det här inlägget får bli en liten paus i den historiestafett som jag just nu är inne i på bloggen. Den återupptas snart. Jag ska bara uttrycka lite glädje och förälskelse först...

De allra flesta som jag känner vet att den stad i Sverige som jag gillar bäst är Malmö. Malmö blev mitt hem när jag studerade, och är det fortfarande även om jag inte bor där just för tillfället. Som tur är, är banden till Skåne och Malmötrakten fortfarande starka, vilket gör att jag kan besöka Malmö ganska ofta trots allt.

Ett givet tillfälle för besök är naturligtvis under Malmöfestivalen. Eftersom jag numera bor så pass långt bort att jag inte kan pendla varje kväll, har det blivit besök under lördag-söndag de senaste åren. Nog för att man alltid missar något, som naturligtvis måste ske på en onsdag eller en annan dum vardag. När jag bodde i Malmö och föreläsningarna inte började förrän i september, var man ju inne på alla aktiviteter varje kväll...

Men i år ska jag inte klaga alltför mycket (även om jag gärna vill se Dropkick Murphys imorgon) för vi var inne på en heldag på festivalen i lördags! Mycket god mat, gratis film i filmtältet, filmquiz, Looptroop och framför allt TIMO RÄISÄNEN!

Jag var eld och lågor över att den enda kvällen jag hade möjlighet att gå på någon av konserterna så fick jag chansen att se något jag verkligen ville se! Timo har länge varit en favorit, speciellt sedan förra sommaren som han räddade genom "Sweet Marie". Tyvärr fick jag se honom ensam, eftersom Mr Emerson blev akut jättetrött, och fick gå och lägga sig i bilen. Konserten började nämligen inte förrän 23.35.

Jag har aldrig varit riktigt bra på att skriva recensioner av konserter, men jag hade jättekul! Jag älskade varje minut.Timo förtjänade absolut guldmicken på P3 guld tidigare i år, för han är en otrolig live-artist! Bandet öste järnet, det som låter popigt på platta blev stenhård rock på scen, vilket jag alltid gillar! En rejäl skvätt humor fanns också, varför skulle Timo annars avbryta "Don't let the devil ruin it all" i mitten och sjunga en långsam version av "Bailando" innan han fortsatte! Jag skrattade och sjöng med i båda.

Den här kassa bilden försökte jag ta på Timo under "Bailando". Jag har lite att lära innan jag behärskar min mobilkamera.

Jag skulle kunnat producera det här inlägget direkt efter konserten, men jag var tvungen att få Mr Emerson i säng. Jag kunde ha skrivit detta igår, när jag kom hem. Men genom att vänta till idag har jag givit tillräckligt mycket tid för folk att lägga upp snuttar från konserten på YouTube. Skönt att andra kan sina mobilkameror bättre än jag!

Allsång till "Fear no darkness promised child". Timo lägger sig ned och gör Meckahälsning till oss för att vi sjöng så bra.

Slutligen får jag väl erkänna att jag numera älskar Timo över allt annat (lugn, det brukar gå över på en vecka) och att jag väl får ta mig i kragen och skaffa den skiva jag saknar av honom snart.


Short in English:
I went to Malmö to visit the city festival there this Saturday. We had a great day that ended with me (only me, Mr Emerson was too tired and fell asleep in the car waiting for me) going to a concert with Timo Räisänen. It was splendid and he really rocked!!! I loved every minute of it and I am so sending copies of his albums next time! Until then, enjoy this!